på slottet skulle flyttas helt och hållet till Barnhuset. Det fängelse som då förlades på Barnhusets tomt bibehöll namn af Smedjegården ända långt in i vårt århundrade, äfven sedan det förvandlats till »krono- och länshäkte». Grofva brottslingar smiddes der i ej aflägsna tider i jern och måste kanske sjelfva smida de bojor som voro afsedda för dem och deras olyckskamrater (fig. 220).
År 1674 vordo tjenliga rum, så väl för de fattiga barnen som för fångarne i tukthuset, utsedda i Barnhusets byggningar, och der tillverkades åtskilliga arbeten. År 1675 förordnades, att i tukthusbyggningen skulle uppsättas några handqvarnar, högst åtta par stenar, som borde drifvas af fångarne. Planen till Rasp- och Spinnhus uppgjordes redan 1698, men sattes ej i verket förr än på 1720-talet, då staten af handelsmännen Spalding och Dahlström köpte deras egendom på Långholmen och der förlade den nya fängelseinrättningen som skulle stå under kommerskollegiets styrelse. Hvarje person som dömts till ett års arbete skulle spinna 720 strängar klädmakaregarn eller karda till 1,400 eller ock skrubbla till 3,456 strängs spånad. Detta ändrades dock något, sedan en ny haspel införts.
År 1825 omändrades hela denna fängelse- och arbetsinrättning och delades i Södra korrektionshuset, som stannade på Långholmen samt skulle hysa manliga fångar, och Norra korrektionshuset, för qvinnor, hvilket förlades vid Stora Barnhuset, i f. d. segelduksfabriken som undergick förändringar och utvidgades genom tillbyggnader. Natten mellan den 12 och 13 Juli 1827 flyttades alla qvinliga fångar från Långholmen till norra korrektionsinrättningen. Flyttningen verkstäldes på pråmar och s. k. salslupar, under öfverinseende af chefen för den då nybildade kungl. fängvårdsstyrelsen, och försiggick i största ordning.
Under gamla rådhuset vid Stortorget funnos också fängelserum och bland dem ett pinorum för att frambringa bekännelse. Det kallades Hvita hästen och nyttjades ännu 1741, då friherre
