En underlig mamsell.
När jag ser ett litet kort med namnet »Karin
Engelbert» skrifvet med en rask och vacker handstil, tycker
jag mig också både se och höra den som skrifvit det
namnet, och jag ser och hör ej blott henne, utan också
andra som med henne stodo i beröring. Jämte Karin
Engelbert själf ser jag först och främst gamla fru Blom
och hör det smattrande ljudet af fruns rörliga tunga:
»Det är för grufligt med de här pigorna!» utropade enkefru Blom, bet af en sockerbit, sög varligt och smuttade på kaffetåren i fatet.
»Tycker fru Blom det?» sade mamsell Engelbert och log, drack ur koppen och icke ur fatet.
»Aldeles fasligt!» tillade fru Blom. »Mamsell Engelbert har då jämt och samt ett alt för rart kaffe. Aldrig kan jag få någon piga att koka så godt, och ändå tar jag inte mer än hälften cikoria och för resten rena brasilbönor. Det kostar nog pengar i alla fall, men se, jag skall säga, att det är pigorna, de gudlösa människorna, som fördärfva alt de ha om händer. Mamsell Engelbert sköter väl om alt med egna händer, kan jag tro.»
»Å nej! Min gamla Brita och jag hjälpas nog åt, och för öfrigt ha vi ju ett par unga flickor också i huset.»
