Planche & C:o.
Tjärhofsgatan i Stockholm är icke någon otreflig gata.
»Förskräckligt aflägsen!» säga de som bo på norr, men det är en helt och hållet subjektiv uppfattning och delas alldeles icke af dem som bo på söder, åt minstone ej af invånarne i Katrinatrakten, där mäster Plank hade sina flesta kunder.
»Kan man ha det trefligare än vid Tjärhofsgatan?» brukade mäster Plank säga. »Jag går aldrig till norr. Hvad skulle jag göra där? Vill jag ha mig en tolft bräder, går jag bara ned till Stadsgården, och behöfver jag en toddy utom hus, har jag ju Gröna Jägaren här i hörnet. Skall det vara riktigt stort, så är det icke långt till källaren Hamburg vid Götgatan. Med presterskapet i Katrina står jag väl, och klockaren rekommenderar alltid mina likkistor. Fins det vid Drottninggatan något enda så trefligt hus som mitt här vid Tjärhofsgatan? Här är jag herre på täppan.»
Mäster Plank var snickare, född och uppfostrad i snickeriet, väl hemmastadd i träförädling, om också ej synnerligt kvistig i andra ämnen och höll mycket på sin värdighet af verklig ämbetsmästare hvilken gjort riktigt »styck», både som gesäll och mästare, sedan han slitit duktigt ondt i lärlingsåren.
