bekväma och kunna stå sig till domedag. Jag har råd att hålla på lager till alla storlekar, och då få de tid att torka. Kom skall herrn få se. Det är min sann rätt propert, skall jag säga.»
Plank förde mig till ett öppet skjul i ena ändan af den stora gården, där han hade sitt lager af några dussin stora och små likkistor. Det var riktigt gladt. Så tyckte åt minstone snickaren själf hvilken skrattade, gnuggade händerna af förnöjelse och utropade:
»Jag bara önskar, att jag hade den där fuskaren i Östra Kvarngränd här!»
Om det var för att stoppa ned medtäflaren i en af kistorna eller blott för att genom deras åsyn slå honom med häpnad, det vet jag icke och tänkte just ej häller mycket på den saken.
Men mäster Plank hade kommit i så godt lynne genom att betrakta sitt vackra lager, att han frågade, om jag icke ville stiga in i trädgården.
»Kanske vi kunna få oss en toddy,» tillade han. »Det är väl ingen brådska nu på kvällkvisten. Kilramen kan jag skicka hem till herrn i morgon. Kalle har min sann ingenting annat att göra än att springa ärenden, och han kilar snart af till Brunkebergs hotel . . . Se så, inte något krus. Stig på bara!»
Trädgården var genom ett lågt staket skild från gården och bestod af åtskilliga krusbärsbuskar som stodo mycket ordentligt uppradade på bägge sidor om hufvudgången hvilken förde från grinden till ett litet lusthus i trädgårdens bakgrund. Vid ett par mindre gångar funnos vinbärsbuskar och bak om dem ett par grönsaksland, skuggade af några fruktträd.
»Jag tror att man här kan ha lika trefligt som på Davidsons Musard eller hvad det heter, där uppe vid
