153
strarne förkunnade abbedissan att någon önskade tala med henne.
— Jag kommer — sade abbedissan och gaf systern befallning att föra Ingeborg till hennes rum och vidare se till att ingen, och uttryckligen icke lilla Sigrid, fick hafva någon förbindelse med henne.
— Lilla Sigrid — sade systern — Jag såg henne nyss stå gråtande och klappande vid dörren.
— Det hjelper icke syster, du har hört min befallning.
— Abbedissans vilja vare uppfylld! — sade systern.
Ingeborg betraktade abbedissan och följde systern utan motstånd; ty hon visste hur fruktlöst hennes böner skulle falla.
Men i dörren möttes hon af en annan syster, som sade:
— Det är hennes höghet Catharina Alexiewna, som ber att få tala med abbedissan; hon bad mig säga det, emedan hon önskar slippa att vänta.
— Inom dessa murar hafva konungar fått lära att vänta och furstar att glömma sin höghet. Catharina får afvakta min ankomst. Säg henne det.
Systern gick, men Ingeborg, som hört hvad hon haft att förkunna, utropade, fattad af en glad aning:
— Catharina! Store Gud, kanske har du så förunnat mig bönhörelse?
— Mitt barn, du har hört min befallning.
— Min abbedissa, jag vill tala med hennes höghet, jag vill säga henne allt. Jag skiljer mig icke en handsbredd från er; jag släpar mig i edra fotspår, jag fasthåller mig vid edra kläder. Endast med våld skall ni kunna visa mig från er.
— Vansinniga! — utropade abbedissan, — och det oförändrade lugn hvarmed hon i känslan af sin öfverlägsenhet hittills vetat bibehålla sin värdighet, förbyttes nu i en vrede, den hon ej mäktade återhålla.
Ingeborg stod med sammanknäppta händer och en hållning som visade, att hon var beslutad till det yttersta försöket.
Så stodo de några ögonblick, betraktande hvarandra, liksom tvenne kämpar, hvilka vilja öfvertyga sig om hvarandras krafter för den förestående striden.
— Trotsiga! — sade abbedissan, med ett bittert löje, sedan hon tycktes finna att intet annat medel skulle lyckas — Gå, syster Ursina och säg Catharina, att jag i dag är hindrad.
— O, min Gud! — utropade Ingeborg.
— Ni ser hur det lyckas att strida mot mig.
