155
— Vi möta då hvarandra på halfva vägen, emedan jag just kommer…
— O, min Gud!
— Att erbjuda dig mitt, för så vida det handlar om att befria dig från detta kloster, och… Men derom får man väl icke tala inom dessa helgade murar. — Och Catharina afbröt sig, skrattande rätt hjertligt.
Må man föreställa sig abbedissans uppsyn vid allt detta, och hvilka känslor hos henne sattes i rörelse!
— Ers höghet! —— stammade hon. — Detta är stridande emot klostrets bruk och mina pligter…
— Hvad, min värda fru abbedissa! Ni måtte väl icke räkna fröken Horn vigd vid edra bud? Hon kan väl icke vara annat än inpensionerad hos er, och i denna egenskap berättigad att lemna er?
— Hon är en ung, omyndig flicka; och den som är i faders ställe kan endast…
— Jag förstår, jag förstår! Men i detta ögonblick skänker jag henne en ny både fader och moder, — czar Petter och mig, — erkänner ni deras förmynderskap?
Abbedissan förmådde knappast svara, Hon, nyss den starka, den i känslan af sin makt så säkra och obevekliga, stod der nu öfvervunnen och besegrad. Hvad ville hon göra emot Catharina, emot henne som egde dens hjerta i sin hand, inför hvilken Ryssland darrade, och som mäktade sträcka sin hämd lika långt som sin vrede, antingen den drabbade inom helgedomens eller verldsliga höghetens gebit? Det fanns icke mer än ett parti att taga. Abbedissan lyftade sina händer mot himlen, och kallade honom till vittne på sin oskuld.
Från klostret förde Catharina Ingeborg med sig till sitt eget
palats. Sedan hon der, i ett af smårummen lemnat henne
några minuter åt sig sjelf, och eftertankan af allt hvad som
passerat, kom hon tillbaka, beledsagad af Natalia, under det
dörrarne till en annan sida öppnades, derifrån Stael inträdde.
Må man tänka sig hans och Ingeborgs öfverraskning och glädje vid åsynen af hvarandra! Ett rop undföll dem begge. Stael sjönk till Ingeborgs fötter; Natalia vände sig om och nedpressade en suck, som hotade att qväfva henne.
— Mina unga älskande, — sade Catharina med lika mycken mildhet som värdighet, i det hon steg fram och fattade deras händer. —
