Sida:Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

176

— Kommer ni snart tillbaka till Moskau? Eller snarare, vill ni nu genast vända om tillbaka med mig dit och jag utlöser dem. Affären skall der vara uppgjord på en timma och ni kan sedan fortsätta er resa.

— Återvända med er. — — Nej herre! Jag och min kamrat hafva stämt möte på utsatt dag med några hederliga köpmän i Mitau, och i affärer skall man aldrig mankera. Dessutom behöfs det icke ifall ni här på stället vill uppgöra affären.

— Huru?

— Ja, ser ni herre, när, såsom jag berättat er, min granne i afresans ögonblick kom och berättade mig det rysliga öde, — som förestod svenskarne, så tänkte jag naturligtvis genast att försäkra mig för all slags förlust; och som, om nu Stael skulle omkomna, panterna följaktligen äro mina, så tog jag alltsammans med mig, för att gå i råd med en af de der hederliga vännerna vi skola träffa i Mitau, som just oförlikneligt väl förstår sig på värdet, emedan han sjelf gör affärer med sådane saker; derför har jag hvarenda smula med mig här, här under min hufvudgärd, bredvid min respistol. Men ni måste alltid dokumentera er vederhäftighet.

— Min vederhäftighet — — Vet ni hvem jag är?

— Hur skulle jag veta det?

— Har ni hört talas om general Tschammer?

— Egaren till det stora palatset vid Kremlplatsen?

— Han sjelf.

— Om förlåtelse ers durchlaucht! Hur skulle det vara mig möjligt förmoda att komma i transaktioner med en så ädel herre.

— Hur stor är er fordran? Till större delen torde jag kunna godtgöra er den, ur den kassa jag medför.

— Ingen brådska, jag försäkrar! Hedern att hafva med ers durchlaucht att göra, anser jag så stor, att jag ber skulden må få innestå tills jag återkommer till Moskau.

— Ovisst om jag vid samma tid befinner mig der qvar.

— När det faller er lägligt, kon ni i annat fall skicka penningarne till min bror på mitt kontor, som qvitterar. Ni finner Ebermans bod i huset n:o… — gatan — —

— Och summan?

— Jag minnes icke så noga och vill icke bedraga er. Min bror känner affärerna lika väl som jag. Jag skall ge honom order att visa er böckerna, och icke begära mera än en ganska måttlig procent af er.