Sida:Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

75

handbok har jag ännu till er tjenst, i behåll; oaktadt de goda ryssarne i öfrigt sökt befria oss från all den lösegendom, som kunnat påminna oss om bättre tider.




11 Kapitlet.

Alltsedan den i ett föregående kapitel omtalade aftonen på Gortschin, hade Stael icke hört någonting från Ingeborg. Skriftvexling var på den tiden ingen så vanlig sak som nu, hvarför kärlekens låga under skilsmessans tider måste hemta sin olja mera från tron på den älskades beständighet, än den öfvertygelse som derom kunde inhemtas per posto.

På sin Ingeborgs trohet och tillgifvenhet tviflade Stael ingalunda; men hans saknad var derför icke mindre djup och otålig, och den upptäckten att enskilda förbud begagnades mot honom, hvilka hvarken gällde hans medbröder i olyckan, eller ens voro kända af guvernören, förbittrade hans belägenhet i ganska hög grad. Förgäfves väntade han att med påföljande dag få se Hysings besök förnyas; både en och tvenne lupo till ända, utan att detta hopp uppfylldes, då slutligen den förhatliga dagen uppgick, som såg så många hjeltars hjertan blöda, så många vunna lagrar trampade i stoftet, så mycket mannamod, så mycken ståndaktighet i nöd och mödor, så mycken kärlek för kung och fosterland belönade med spott och hån.

Den 23 December gick in. Hela Moskaus befolkning var redan vid daggryningen i rörelse och böljade öfver dess gator och torg med nyfikenheten och nyhetsbegäret målade på sina ansigten. Redan dagen förut hade czaren låtit hopsamla och uppställa alla fångarne, för alt taga dem i betraktande. Sjelfva staden var på det festligaste utsmyckad. Sju triumfbågar, uppresta på de förnämsta platser, samt en mängd skilderier och emblemer till segervinnarens ära och de besegrades skymf, utmärkte den väg triumfatorn skulle taga, från Strelitzerförstaden genom Kremln[1] ända till tyska slabboden. Redan på morgonen satte sig tåget i rörelse, förkunnadt af pukor och trumpeter, som företrädde det, hvarpå det öppnades af gamla furst Mikael Gallizin, såsom generallöjtnant och öfverste för lifgardet till häst och simonowskiska gardet till fots, hvarefter simonow-

  1. Den förnämsta delen af staden.