84
återstående medlet och erbjöd sin vaktare en rubel för hvarje minut han tillät honom få njuta friheten, under det han lät en full pung glimma för hans ögon.
— En rubel för hvar minut! — utropade vakten och gjorde stora ögon. — Ack herre, ni skulle få ha er frihet till domedag, om jag bara vågade. — — — Men knutpiskan, hasselpåkarne och galgen. — — En rubel för hvarje minut! Du store St. Niklas! Ett sådant bud skall aldrig göras mig mera! — — — Men knutad, piskad, hängd. — — — Ack herre, hvartill tjente mig då de sköna rublerna?
— Jag ger dig mitt löfte att vara åter innan vakttimmans slut.
— Mycket hederligt af er, men om jag bara vågade, brådskade det icke med er återkomst. Olyckan är just den, att aflösningen hos er icke sker på bestämda tider, annars skulle ni i mig finna den barmhertigaste vaktare i verlden.
— Huru? Icke på bestämda tider säger ni. Skall ej all militarisk vaktgöring ske på bestämda tider?
— I vanliga fall plågar det så vara, men… Ingen stund kunna vi här vara säkra för ett ombyte, och som hederlig vedergällning är utlofvad för angifvaren mot en kamrats bestickande af er, så är faran så förb—, att det är omöjligt med bästa hierta i verlden.
— Hvilket behandlingssätt. Det kan icke utgå från czarens befallningar!
— Det vet jag icke och gör det mig detsamma; från löjtnanten har jag orderna och honom måste jag lyda.
— Men, som jag säger dig, löjtnanten befaller i detta fall hvarken i czarens eller guvernörens för de svenska fångarne namn; och jag ger dig mitt ord, att försvara dig inför furst Gagarin och utverka hans nåd för dig, om så skulle fördras.
— Furst Gagarin! — — Så gerna kunde ni lofva att försvara mig hos St. Niklas sjelf. De stå begge två för högt öfver mig. Men kan ni svara för mig hos löjtnanten?
— Hvad har du att frukta af honom, om rättvisan…
— Allt, om ock den heliga jungfrun sjelf, lifslefvande ville stiga ned och beskärma sig öfver mig, Han skulle ha låtit omskapa mig till en sönderslagen köttklump, innan hon ännu hunnit halfvägs ner ifrån himlen till prekassen, der hon icke mer skulle finna mig, emedan jag längesedan vore nedgräfd, som en död hund. Ni ser att ert hederliga anbud är mig onyttigt; men kan jag i något annat fall tjena er, så…
