86
er goda middagssömn, och ni har till punkt och pricka iaktta förbudet.
— Fördömda byting! Det är hvarje menniska förbjudet att besöka fången.
— Fördömda åsna! Begriper du då icke att jag icke är räknad som menniska och har derför rättighet att slippa in! Men, min gode man, är det du? Gnugga sömnen ur dina ögon och känn igen mig! Var det icke jag, som triumfdagen på Kremlns torg befriade dig från din vakt om den ensamme svensken och lemnade dig åt njutningen, att supa dig full af den rika förplägning, som alla ryssars nådige pappa spenderade på laget af alla sina både barn och styfbarn?
— Åh, är det du? Jo vid St. Niklas, samma lilla satan! Ja det var en heders tjenst du då bevisade mig.
— Så må du räkna den, i fall han visar dig sina tjenster af lika godt hjerta, som jag; i alla händelser må du sjelf hålla reda på rangen af de väntjenster du erhåller. Emellertid, min gode man, bevisade jag dig då, att jag är karl att lita på. Du bör derför icke tvifla på, hvad jag nu har att säga dig. Du är förbjuden att insläppa någon…
— Det är sannt.
— Och vidare att låta någon menniska besöka fången…
— Det också.
— Sådana order har löjtnanten för vakten utfärdat.
— Vid St. Niklas! Du är så slug i din narrkåpa, som om du komme från Corps de gardet.
— Du hör att jag är bekant med förhållandena och går till väga med sanning. Order måste lydas, annars — — — Gud vare din arma kropp nådig! Nu sker något hemligt, som ingen menniska får veta, och du aldraminst behöfver hafva aning om; det är en stor herre, en mycket stor herre, som vill så ha det. Du vet i hvems tjenst jag står. Nå väl! Fast han kan kommendera upp och ned på både order och löjtnanter, har han dock af aktning för subordinationen och barmhertighet med dig arma satan, valt mig till sitt verktyg. Lägg dig derför ner igen, min gode man, och sof, och låt mig förrätta saken, så har du både inför löjtnanten och den helige Niklas fyllt din ärliga soldatpligt! Du förstår mig?
— Nej, vid min och alla trogna ryssars skyddspatron, om jag förstår tre ord af allt det der; mer än det att jag skulle åter börja min goda middagssömn!
— Godt! Det är summan af den befallning du har att ef-
