Sida:Georgica 1967.djvu/19

Nu en förborgad eld med trugande händer ur flintan.
Floderna då som först förnummo den holkade alen,
Och sjöfararen stjärnornas bloss indelte och namngav,
Här Plejader, Hyader, och där Lykaons björninna.
Då begynte man djuret med garn och fågeln med limmet
140Fånga, och skogarnes vidd omringa med stövande hundar.
En, med skvalpande gny kastnätet i djupet av strömmen.
Sänkte; en annan sin drypande not utlade i havet.
Järnet sin härdning fick, och sågen det skrällande bladet,
Ty med kilen förut var man van att stammarne klyva.
Konster av mångfalt slag uppstodo. Vad har ej omsider
Outtröttelig flit och behovets fordran besegrat?

Ceres lärde de dödliga först att jorden med järnet
Vända, när vilda bär i den heliga skogen och ollon
Redan man sparsamt fann, och Dodona förnekade näring.
150För motgångarne strax blev grödan utsatt. Av rosten
Frättes dess halm. Högt rest på tegen med sårande taggar
Yvdes tisteln, säden förgicks, kardborren och klettet
Bredde sig ut till en skog, och med omsorg hävdade åkrar
Återburo i skörd vildhavra och skadliga ogräs.
Om du med flitigt bruk av hackan ej dessa förföljer,
Fåglarne skrämmer med gny, med yxan skuggande grenar
Undanröjer, och kallar med bön ur skyarne regnet,
Ack! du en annans rika förråd visst skådar förgäves,
Och av en skakad ek, må i skogen släcka din hunger!

160Glömmom de redskap ej, som den härdiga odlaren väpna,
Vilka förutan hans skörd kan varken sås eller frodas:
Billen först och, av kärnträ diger, den buktade plogen,
Och den eleusiska modrens trögt framrullande vagnar;
Släpan därnäst, tröskstampen och harvens tyngande börda,
Celeus' av böjliga spröt ej dyrbart skattade redskap,
Flätat av videts skott, och Backi mystiska vanna;
Allt med försiktig vård i beredskap nödigt att hållas,
Om de gudomliga åkrarnes bruk skall göra dig heder.

17