450Vägra ej taga den form som danas av svarvarens händer.
Alen på Padi strömmiga våg lättflytande simmar.
Bina i svärmande flykt sitt läger söka i barkens
Höljande valv, och i ekarnes sköt, som frätas av åldern.
När var så prisvärt gagn av Backi föräringar skördat?
Backus ej sällan har eggat till brott. Centaurernas yra
Tämjde han genom dråp, uppoffrande Retus och Folus
Och dig Hyleus, som vild mot Lapiterna slungade kruset.
Bygdernas folk, o mer än lyckliga, blott de förstodo
Skatta sin sällhet rätt! Ty fjärran från stridande vapen
460Räcker en rättvis jord dem en lättsökt föda ur famnen.
Om ej i höga palats uppvaktande skaror var morgon
Trängas i salarnes vidd och strömma ur präktiga portar,
Om ej beundran väcks av dörrpost, inlagd med sköldpadd,
Av efyreisk brons och av guldinvävda tapeter,
Om ej snövit ull av assyriska purpuren färgas,
Eller den rena oljan med kasia brukar att blandas,
Äga de ostört lugn, en levnad som aldrig bedrager,
Håvor i ymnigt mått, den fria naturen och rymden;
Levande vatten, grottor och svalka i tempiska dalar,
470Nötkreaturens böl, ljuv sömn i skuggan av trädet;
Villebråd saknas ej heller och jakt i de skogiga bergen.
Ungdomen, van vid få behov, är härdig i mödor,
Gudarne hållas i helgd, och fädren vördas, och längst var
Rättvisan kvar hos dem, då hon nödgades vika från jorden.
Må av muserna, önskar jag först, den heliga dyrkan,
Som jag mera än allt dem ägnat med brinnande kärlek,
Gillas, och stjärnornas lopp mig tydas och himmelens under,
Grunden till solens dunklade sken och den skiftande månans,
Till jordskalven, till dessa förvånande krafter som häva
480Havet över sin damm och återsänka dess floder;
Varföre vintrarnes sol brådstörtar sin bana i vågen,
Och däremot, vi natten försenas på sommarens himmel.
Men, är det blod för kallt som flyter kringom mitt hjärta,
Att till så dolda värv i naturen leda min forskning,
Fästes av bygden därnäst mitt val, av den vattnade dälden,
42
