280Och, till en kraftfull spis, ställ sedan i korgar vid tröskeln!
Men om ett olycksfall tar hela din avkomma från dig,
Till vars förnyande ej av andra stammar är tillgång,
Bliver det tid att göra bekant den arkadiska herdens
Minnesvärdiga rön, och huru av slaktade stutars
Skämda blod framalstrades bi. Vad ryktet förvarat
Går jag att allt ifrån upprinnelsen kalla tillbaka.
Där den pelleiska staden Kanopi lyckliga åbor
Bygga vid Nilens vitt kringgjutna och sovande bölja,
Och kringsväva sin vattnade bygd i målade båtar,
290Ända intill den trakt, där det kograde Persien möter,
Älvens grenar utåt som, född bland färgade inder,
Skänker med dunkelt slam Egypten sin frodiga grönska,
Störtande sist ur sju flodmunnar sin bölja i havet,
Landet i all sin vidd uppfinningen vänder till båtnad.
Först till detta behov ett ringa ställe förordnas,
Som tätt stänges omkring med väggar och även av tegel
Överslutes med tak. Mot de fyra himmelens väder
Öppnas gluggar till väg för det snett infallande ljuset.
Därefter sökes en kalv, tvåårig, vars panna sin krökning
300Redan av hornen fått. Täpp till, i trots av hans motstånd,
Så näsborrar som mun, att andan honom berövas!
Bulta hans dödade kropp, och låt inälvorna multna
Inom en oskadd hud! Stäng rummet och kringom hans sidor
Timjan och kasia strö, och andra grönskande kvistar!
Tiden väljes, när först av Zefyrus böljorna krusas,
Innan den frodiga ängen ännu mångskiftas av färger,
Eller den kvittrande svalan sitt bo vid sparrarne hänger.
Men mellertid uppjäser en saft i de ljumma benen,
Som, till förundran, av djur frambringar ett krälande vimmel.
310Först fotlösa, de snart uppsvärma på surrande vingar,
Frestande dessa till flykt i den genomskinliga luften,
Tills de, flera i tal än sommarskurarnes droppar,
Rusa omsider ut, och fler än det hagel av pilar,
Stridande parter strö ifrån besträngade bågar.
70
