Sida:Georgica 1967.djvu/73

Sångmör, sägen vad gud oss detta rådet förlänte,
Och ur vad grund det nya försöket ledde sitt ursprung!

Aristéus, en herde, vars bi av hunger och sjukdom
Voro förödda, sägs, ifrån det peneiska Tempe
Flyende, modfälld stått vid flodens heliga källa,
320Och för sin mor utgjutit i denna klagan sin smärta:
“Moder Cyrene, du som här i djupet din boning
“Äger! Av himmelsk börd, säg, varföre gav du mig dagen,
“(Om, som du föreger, den tymbriska guden mig avlat,)
“Blott att av ödets hat förföljas? Vart har din kärlek
“Flytt för din son? Vi smickrades jag med hoppet om himlen?
“Si, det dödliga livets beröm, jag genom en vaksam
“Vård om frukternas växt och om hjordarnes avel med möda
“Äntlig förmått tillkämpa mig, låter du grymt mig förlora.
“Upp då! Med egen hand ryck opp den bördiga skogen;
330“Stallen med blossande lågor förtär, och skördarne härja!
“Bränn vad jag sått, utrota med yxan vinets plantering,
“Om du förtrytsam ser din sons förvärvade ära!”

Modern hans klagande röst i sitt läger nederst i flodens
Botten förnam, där henne vid sidan en skara av nymfer
Spann milesisk ull, starkt genomfärgad till glasgrönt:
Drymo, Fyllodoce, Xanto, Ligea i blomstrande fägring,
Vilka med glänsande hår snöfärgade skuldror betäckte;
Spio, Nisea, Talia, Cymodoce, även Cydippe,
Jungfru ännu och du, ljuslätta Lykorias, prövad
340Redan en gång av den stränga Lucina med smärtande mödor;
Klio och Beroe, till Oceanus bägge är döttrar,
Gjordade bägge med guld och präktigt stickade hudar;
Efyre, Opis, jämväl den asiska Deiopea,
Aretusa, den snabba som nu sitt koger har avlagt.
Klymene, mitt i Nymfernas krets, förtäljde Vulcani
Fruktlöst vakande vård, Mars' svek och ljuvliga stölder,
Och de gudomligas kärliga värv från stunden av kaos.
Medan vid sångens behag en var av de övriga välvde
Sländan med händighet, slogs på nytt av den sonliga jämmern

71