Den här sidan har korrekturlästs
7 f. | Före Ceres' ingripande livnärde sig människorna alltså bl. a. av ekollon. Omskrivningen av dylika som kaoniens ollon utgår från att Dodonas eklund, där ett
berömt Zeusorakel fanns, låg vid Epirus i kaonernas land. |
9 | Akeloiska bägaren synes ha med myterna om vinets uppkomst att göra. Akelous (med samma rot som aqva: vatten) var en flod, och namnet på bägaren har väl därför samband med grekernas sed att blanda vin med vatten. |
24—42 | Cesar = Octavianus, den blivande Augustus. Tycks vara det tidigaste belägget i romersk litteratur för deification av en levande regent, och avspeglar nog en aktuell diskussion vid denna nya kults lansering. |
27 | Moderlig myrten: myrten var helgad åt Venus, stammor — genom Aeneas — för den släkt Octavianus tillhörde. Jfr III:35-36! |
30 | Tetis, havsgudinnan, var Oceanus gemål, här humoristiskt framställd som ivrig svärmor till den gudomligförklarade kejsaren. |
31 | Tule står som ett allmänbegrepp för länderna i Norden. |
33 ff. | Erigone, Icarus' dotter, är stjärnbilden Jungfrun; mellan denna och Skorpionen finns Vågen, där Augustus alltså ska få sin plats. Dessa stjärnbilder som står för klokhet, tapperhet och rättfärdighet ska väl symbolisera Augustus' dygder. Enligt en tradition, återgiven hos den månglärde Varro, Vergilius' samtida, skulle mellan Jungfrun och Skorpionen de portar finnas, genom vilka Hercules upptogs till himlen, men om Vergilius anspelar härpå är ytterst osäkert. |
36 ff. | Tartarus = underjorden, där de saliga vistas i Elysium, och vars gud Pluton rövade bort Ceres' dotter Proserpina. |
44 | Zefyren = västan. |
56—59 | Tmolus = berg i Lydien; saffran därifrån var en omtyckt parfym. Sabeerna bodde i Saba i det lyckliga Arabien (nu Yemen). Kalyberna vid Svarta havskusten var smeder. Pontus = det nordöstligaste landskapet i Mindre Asien vid Svarta havet; körtelsekretet bävergäll användes som läkemedel. Från Epiroterna = invånarna i Epirus i Grekland, kom kapplöpningshästar som vid de olympiska spelen i Elis vann segerpalmerna. |
60 ff. | Böndernas arbete är alltså bestämt av vad vi skulle kalla naturlagarna alltsedan tidernas begynnelse, eller sedan då Deucalion och Pyrrha, det enda par som överlevt |
82