krig och fred rådpläga de ofta på sina gästabud, emedan enligt deras tanke människosinnet aldrig vid något tillfälle är mera böjdt för öppenhjärtlighet eller lättare eldas till stora planer. Detta folk, allt ännu fritt från svek och arg list, öppnar under glammets frihet hjärtats dolda rum: så yppas och blottas allas innersta tankar. Följande dag upptagas förhandlingarne på nytt, och hvartdera tillfället kommer behörigen till sin rätt: man rådplägar, då man ej vet att förställa sig, man fattar beslut, då man ej kan misstaga sig.
23. Till dryck har man en brygd på korn eller hvete, som förvandlats till en viss likhet med vin; de närmast gränsfloderna boende köpa äfven verkligt vin. Deras kost är enkel: vilda frukter, färskt villebråd och tätmjölk; utan konstig tillredning, utan retmedel för gommen fördrifva de hungern. När det gäller törsten, iakttaga de icke samma måttlighet. Om man låter dem tillfredsställa sin böjelse för dryckenskap så mycket de vilja, skola de lättare besegras genom sina laster än med vapenmakt.
24. Skådespel ha de blott af ett enda slag, och det är i hvarje större församling detsamma. Nakna ynglingar, för hvilka detta är en lek, svänga sig dansande mellan svärd och framskjutna lansspetsar. Öfning har gifvit dem färdighet, färdigheten behag; likväl göra de icke detta för vinnings skull eller för betalning — åskådarnes nöje är enda lönen för det allra oförvägnaste öfverdåd. Tärningsspel idka de, underligt nog, i nyktert tillstånd såsom en allvarlig sysselsättning och detta med en sådan lidelsefullhet i vinst och förlust, att de, då de spelat bort allt, i det afgörande och sista kastet spela om lif och frihet. Den tappande går i frivillig träldom; han må vara aldrig så mycket yngre och starkare, låter han likväl binda och sälja sig. Sådan är deras hårdnackenhet i en förvänd sak, själfva kalla de det tro och lofven. Trälar af detta slag afyttra de för att befria äfven sig själfva från skammen af en slik vinst.
