»Seså,» utropade Abel upprymd, »nu ska’ vi operera med massorna liksom Napoleon. Här ha vi kärntrupperna församlade — i sanning en stolt skara. Det är alldeles som i komedien hos Certes, när Jörgen trumslagare och de båda vittnena ska’ föreställa blomman af Frankrikes adel. God morgon, mina tjugu gäss.» —
»Vi ä’ inga gäss,» mumlade Morten.
»God morgon, mina tjugu gäss, sa’ räfven. Vi ä’ inte tjugu, men om vi vore lika många till som vi äro och ännu en half gång till så många och en och en half gås och en gåskarl, då vore vi tjugu. Huru många gäss var det då, o Morten?
Men hvarken Morten eller något af trögdjuren gjorde min af att befatta sig med gässen, och då lektor Abel tyckte, att denna komedi hade varat tillräckligt länge, utropade han:
»Gå hem och lägg er och stäm upp den gamla salmen: »Hvad jag i dag har syndat». Ni ska’ allesamman broderligen utan anseende till personen erhålla hvar sin sexa; och om ni vilja höra mitt omdöme om er framtid här nere, så lyder det så: jag tror inte ni komma att duga till annat här i lifvet än att kläcka ut ägg; ja — du Morten med tillnamnet kan möjligen gå så långt, att du blir kyrkdrängs-drängs-dräng. Abraham Løvdahl, kom fram!»
Då Marius kommit tillbaka på sin plats, såg han, huru Abraham i en fart skref upp gåsfrågan: 2x + 12x + 212 = 20; men han var för trött för att förvåna sig, för nedslagen öfver en ny 6:a, som han visste skulle göra hans uppflyttning ännu
