Sida:Gift (sv).djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 95 —

Carsten, hvarför han ej kunde ta ett par aktier, när alltsamman stod fast på honom.

Professorn svarade — samtalet började vid middagsbordet — att han af princip ej gerna lade ned pengar i företag inom staden.

Men detta var ju visst mycket fördelaktigt?

Åhja, det kunde nog hända, att det blef en god affär.

»Ja, svara mig nu, Carsten — du skall ju för stå dig litet på saken — tror du på den der fabriken?»

»Uppriktigt sagdt: nej, och det emedan jag sjelf förstår litet eller intet af den praktiska kemien, och de andra, som ska’ lemna pengarne, förstå mindre än ingenting; och sådant brukar det inte bli någon god affär af.»

»Men, kära du, Mordtmann skall ju sköta den; och han förstår det ju, inte sant?»

»Kan så vara det, men — — hans fars firma är inte mycket ansedd; det engelska huset, som det alltid talas om, har ännu inte tecknat något belopp.»

»Ja, men du tänker inte på platsens alla fördelar; Mordtmann, som sjelf har förestått en sådan inrättning i England och som —»

»Har du nyligen talat med unge Mordtmann?»

»Ja, han gjorde visit i förmiddags. Och då berättade han mig, att det inte var honom möjligt att få aktier tecknade, innan du ville gå i spetsen.»

»Ah, nu börjar jag förstål Och så var herr Mordtmann så utstuderadt slipad — —»