torget måtte förunna honom så stor plats, som han kunde betäcka med ett kalfskin. Denna hans stillsamma anhållan blef utan svårighet beviljad, och han lät nu sönderskära ett kalfskin i fina remmar, och intog dermed ett stort stycke af torget. Der uppförde han en stor och präktig byggnad, hvarest konungarna sedan, vid besök i Wisby, hade sin hofhållning. I nära hundrade år, eller till dess Wisborgs slott vid början af 1400-talet blef uppbygdt, var denna byggnad bestämd till kunglig bostad. Sedan dess var den upplåten till köpmännen såsom deras »Börs» eller »Vinhus», och var för sitt granskap med dåvarande hamnen dertill mycket tjenlig. När Strelow på 1630-talet skref sin krönika, var den kostbara byggnaden till största delen öde, och nämnes då såsom danske konungens, öns dåvarande öfverherres tillhörighet. — Århundraden igenom kallades den kungliga byggnaden »Kalfskinshuset». Den ofvan anförda anledningen till namnet låter ganska sagolik; men den på stället häfdvunna benämningen och gängse traditionen vilja liksom understödja den förmodan, att Kung Birger vid anblicken af den gotländska hansestadens blomstring kunnat komma att tänka på den gamla sagan om det vid Medelhafvet blomstrande Karthago's grundläggning, och velat, någon munter stund, inför det stolta borgerskapet i Wisby upplifva den feniciska prinsessan Dido's verldsbekanta list, hvilken dessutom redan i Norden af Ragnar Lodbrok's son Ivar Benlös på Englands kust med framgång varit repeterad, såsom sagor förmäla.
På 1760-talet funnos ännu ruiner qvar af Kalfskinshusets murar, bland hvilka sågos vackra kolonner utaf huggen och slipad Gotlands-marmor. När det ofvannämnda, Kronobränneriet skulle uppföras, år 1776, togs från dessa ruiner huggen sten, och delar af kolonnerna stodo länge såsom prydnader i muren kring den terrass, som framför Bränneriet mot gatan innehöll en större vattenbassäng. Terrassen har för några år sedan onödigtvis blifvit borttagen, och borttagaren erhöll af stadens styrelse kolonn-fragmenterna såsom belöning för besväret, och dessa fragmenten förde han till sin gård på landet (Bjers' i Westerhejde). Dessa sålunda förskingrade stenar äro numera det enda, som ofvan jord finnes qvar af en byggnad, hvars prakt och storhet högligen prisas i Medeltidens danska krönikor — en byggnad, der konungar residerat och der Wisby' köpmans-gille hållit sina rådslag. — Under jord finnas ännu lemningar, som snikenheten och okunnigheten icke mäktat rubba. När på 1840-talet det s. k. Appeltofft'ska trähuset uppbygdes, kommo vid grundvalens gräfning öfre delarna af väldiga och vackra hvalfbågar i dagen, men blefvo snart af nya murar betäckta. Dessa bågar tillhöra det fordna Kalfskinshusets underjordiska våning, som omslöt 11 stora källare, i hvilka på 1700-talet Kronans skattetjära, en tid förvarades.
Ett litet stycke längre fram till höger se vi åter ett gammalt hanseatiskt borgarehus, det nuvarande
Stads-Apoteket,
som är det bästa exemplaret af Medeltidens borgerliga byggnads-stil i Wisby, och som derföre förtjenar en kort skildring. Husets vestra, utåt gatan stående gafvel är 141⁄8 aln bred; invändigt är nedra våningen 11 alnar bred, täckt med korshvalf, som hvila på en rad i midten stående runda pelare, 18 tum i tvärlinie, och med bladsmyckade kapitäler. Dessa pelare, hvilkas höjd öfver nuvarande brädgolfvet är 13⁄4 aln, börja, simpla och grofva, i källarvåningen, der fiskdammar finnas. Husets höjd till takfoten (eller öfversta fönster-raden å gafveln) är 24 alnar, och muren är deruppe 15⁄12 och nederst i dörren vid gatan 21⁄4 aln tjock. Öfversta loftsvåningen täckes af ett spetsigt tunnhvalf, hvarpå kroppås-taket med bibehållna s. k. »munktegel» omedelbart hvilar. De ursprungliga rund- och spetsbågiga eller rätvinkliga fönstren äro i sednare tid förändrade eller tillmurade. Ofta delen af gafvelmuren har på hvardera sidan 2:ne trappstegs-likt uppstigande krenåer och öfverst 3:ne sådana i jemnbredd, af hvilka den medlersta prydes med en toppsten. Gafveln af detta hus är aftecknad på taftan »Wisby från norra batteriet». —
Strandgatan löper vidare fram förbi Wickman's Bayerska Bryggeri, beläget der den af liffländska köpmän uppbyggda S:t Jakobs-kyrkan med sitt Nunne-kloster fordom låg. Af kyrka och kloster finnes numera intet spår. Förbi Bryggeriet går en gata upp till »Specks-rum», en aflång öppen plats, vid hvars södra sida det lilla trähus[1] är beläget, i hvilket Gotlands mest berömde son, Kristoffer Polhem, föddes d. 18 Nov. år 1661. Förbi »Fiskare-porten» och tornet »Silfverhättan» (vanligen: »Kruttornet»), till venster, går Strandgatan sedan in i den s. k. Fiskare-roten, och mötes i dennas norra hörn af »Student-Alléen» och »D. B. W:s park-anläggning».
Närheten till hamnen, Kalfskinshuset (Börsen), och Wisborg's slott har säkert gjort Strandgatan, hvars utförliga topografi vi meddelat, till den förnämsta handels-gatan: denna vesterlång-gata var Wisby »City». De talrika qvarstående hanse-husen med sina många källare, lofter och magasinen bestyrka denna förmodan. Finge man för några ögonblick flytta sig 600 år tillbaka, och då se denna gata, hvimlande af infödda och utländska Hanseater, af köpstadsmän och handelssvenner från Sverige, Danmark, Wendiska städerna, Rhen-trakterna, Nederländerna och England, från Nowgorod och Ryssland, från Byzants och Österlandet, i brokig blandning med Munkar i olika ordens-dragter, Pilgrimer och Riddare, Wäringar och Krigare —
- ↑ Detta hus eges nu af Skräddare-enkan Stengård.
