8
Men med ofvannämnda mångfaldiga prakt- och betydelse-fulla bilder och taflor, som tillhöra den egentliga portalen, har dock, på långt när, hvarken kyrkans behof af sinnebildlig prydnad eller bildhuggarnes uppfinningsförmåga och arbetslust varit tillfredsställda.
Med än tydligare och än mer storartadt och kostbart bildspråk skulle den heliga byggnaden för den yttre verlden visa sin höga bestämmelse.
Derföre har man straxt öster om portalen, och emellan östra portal-pinakeln och en i muren insatt, praktfull fast numera upptill afbruten baldakin, inne i hvilken finnes bilden af den Heliga Modren med Kristus-barnet, anbragt trenne i sten huggna, starkt upphöjda bildgrupper ur Frälsarens historia, af hvilka den nedersta, som föreställer de tre Vise männens tillbedjan, är en behandling i stort af hvad som i ett af portal-kapitälerna i miniatyr är utfördt; men den medlersta, föreställande Hudflängningen, och den öfversta, Nedtagningen från Korset, fullständiggöra Frälsarens i portalens bildverk åskådliggjorda historia. Äfven ögat skulle alltså vid kyrkogången till detta tempel erhålla sysselsättning och tillfredsställelse, och läran om den korsfäste Frälsaren , som derinne förklarades af det lefvande ordet, de själfulla tonerna och de symboliska ceremonierna — denna lära stod i tydliga drag utpräglad på kyrkans yttre mur: och sjelfva den kalla, liflösa stenmassan, den hårdaste materien, har konsten sålunda tvungit att förkunna Kristendomens heliga under: Försonarens underbara födelse, lidande, förnedring och upphöjelse.
Den nedersta och medlersta gruppens figurer äro i medeltal 2 alnar 16 tum höga, och öfversta gruppens bilder hafva, enligt ögonmärke, ungefär samma mått. De förtjena att med några ord särskilt beskrifvas.
Den nedersta gruppen föreställer, såsom nyss nämndt är, de trenne Konungarna af Österlandet, inför den Heliga Modren med Barnet, som står på hennes knän. Modren, från hvars krönta hufvud doket nedsväfvar i vackra, mjuka veck, sitter på en med bladverk prydd bas, som hvilar på ett vidunderligt grinande lejonhufvud. Baldakinen, eller himmelen öfver henne, består af med fint listverk och knoppar prydda gafvelfält, hvilkas öfverbyggnad dock beklagligen är förstörd. Af de trenne Konungarna, hvilkas kronor, hår och lockar, samt mantlar och kragar med stor sirlighet äro utarbetade, knäböjer den främste med blicken på Guda-barnet och aflyftar locket på kärlet, som innehåller hans offer; den medlerste vänder bort sitt hufvud och sträcker upp venstra handen för att liksom skydda sig mot det från Frälsaren utstrålande, bländande gudoms-skenet; den tredje står med ansigtet utåt åskådaren, och har ännu ej börjat sin tillbedjan och offring.
Det andra och medlersta skulptur-stycket föreställer hur Frälsaren begabbas och hudflänges. Midt emellan tvenne fiender, hvilkas själslåghet konstnären i kroppsgestalterna omsorgsfullt har uttryckt, står Kristus hög och lugn, med glorian kring sitt hufvud och armarna korslagda öfver bröstet. Den ene af hans bespottare är en vanskaplig figur, som hånleende vänder mot Frälsaren ett nästan päronformigt hufvud med ofantliga kinder och haka, men nästan ingen panna; den andre har en vidunderligt stor skalle, utslaget hår och skägg, sarnt 'håller med båda händren gisslet bak ryggen, och hela hans ställning med den något bakåt böjda öfverdelen och de krökta knäna visar, hur han samlar kraft och liksom ta'r fart för att slå till desto kraftigare.
Det tredje och öfversta stycket föreställer, likaledes i starkt framstående bilder, Frälsarens nedtagande från korset: en sörjande figur mottager varligt den döda kroppen, ur hvars fötter en annan, i miniatyr afbildad, med en lång tång rycker ut spikarna. Derjemte står Modren med nedlutadt, sörjande hufvud, och längst till höger synes den ene korsfäste röfvaren, iklädd hjelm med nedslaget visir samt bröst- och ben-pansar af sammanflätade ringar.
Hela detta skilderi är hugget af kalksten eller s. k. Gotlands-marmor, och endast några smärre delar äro förstörda , eller i högre grad skadade af tidens tand.
Hvad denna portal och dess sidobilder, i deras helhet, slutligen vidgår, må nämnas, att dess alla arkitektoniska delar äro vackra och med stor flit fulländade, samt hållna i spetsbågs-ålderns smärta, fina, uppåtsträfvande stil, med dess bild-nischer, småtorn, och ur den lefvande och blomstrande vext-naturen lånade prydnader. — De talrika, större och mindre bildstoderna, som tillhöra detta konstverk, sakna visserligen, liksom Medeltidens kyrkostatyer i allmänhet, idealets prägel; de sakna alldeles den grekiska Antikens lif och rundning; de äro merändels än magra och uppsträckta, än grofva och oproportionerliga, och de minst vigtiga delarna, såsom hår och draperier, äro oftast bäst utförda. Dock försvara de väl sin plats; den enkla, raka ställningen, och den fromma sanna enfalden i ansigts-uttrycket upphöjer dem till vackra och betydande prydnader, och man studerar med uppmärksamhet och vördnad dessa stuming, vittnen om hänsvunna tidehvarfs konstverksamhet och tros-lif.
Stånga församling, annex till Burgs moderförsamling, i stiftets södra kontrakt, belägen vid pass 5 mil S S O. från Wisby, består (efter 1795 års Jordabok) af 13½ hemman, uppskattade till 44,675 R:dr ; med en folkmängd (år 1854) af 538 personer, samt en areal af 7,961 tunnland, hvaraf 1,660 äro sjöar och kärr. — Bredvid kyrkan ligger en slätt kallad » Stånga Malm», exercisplats för Stånga kompani. Gårdarnas namn i socknen äro Hervide, Sutarfve, Tjängvide, Maldes, Bogs, Kylfves, Stangqvie, Rangvalds, Botvalda, Liffride, Odvalds, Starrlause, Ungbåtels, Friggsarve, Bosarve, Stenstugu, Hägvide, Gumbalde, Allmungs, Smissarve, Tällungs och Österlings.
