42
Angående tornens takbetäckning, om sådan funnits på alla, och hurudan den varit beskaffad, har man ingen säker uppgift. Strelow berättar om eldsvådan d. 19 April 1610, som ödelade Hospitalsbyggnaderna och nära 140 hus, att »Öster-Port, som i de dagarna var uppbygd med en skön spira, afbrändes; de andra tornen, intill Norderport och tornen der nedanför, intill Silfverhättan, blefvo alldeles uppbrända, men Borgarne hafva dock berömligt börjat att bygga (dem) igen.» — Här nämnes om Österport en tornspira; men af Strelow's otydliga berättelse är det ovisst, om det var de för öfrigt antydda tornens innanrede och golfbottnar eller något mera, t. ex. tak och spiror, som då nedbrunno.
Den rad af små Hvalfbågar, som inåt staden utmärker norra, östra och södra mursträckornas nedersta del, och som åt ringmurens yta ger omvexling och prydnad, är helt visst intet annat än stöd för den efter år 1288 gjorda, uppåt smalnande förstärkningen af den äldre, lodräta, i medeltal endast 1 aln och 3 tum tjocka muren. Den tillbyggda förstärkningsmuren är nederst, der den är nästan lodrät, vidpass 2 alnar 3 tum tjock, med inre fyllnad af vårdslöst kastad sten och murbruk, hvilket (äfven i kyrkornas murar begagnade) murnings-sätt vållat att den äldre och den yngre muren fierestades remnat från hvarandra, stundom till 1⁄2 alns mellanrum. I allmänhet är hela stadsmuren, sådan den nu befinnes, vidpass 31⁄4- aln grof. — Dessa hvalfbågar hafva emedlertid föranledt hvarjehanda gissningar: några förmoda, att de tjenat till logementer (till sådana fanns dock inuti tornen utrymme tillräckligt, och deras obetydliga djup gjorde dem dertill föga tjenliga); andra deremot antaga, att de tjenat försvararne till kryphål när en belägrande fiende inkastade stockar och stenar, m. m. Dock tyckas de, såsom ofvan antydt är, helt enkelt vara stöd åt den tillsatta förstärknings-muren på samma gång som de sparat sten-materialet. I några gamla källare ser man i sidomurarna samma på besparing ställda byggnads-satt. Dessa spets-hvalfbågar äro i mått och afstånd mycket olika: i allmänhet 5 alnar breda i bottnen, 3 à 41⁄2 aln höga, 11⁄2 à 2 alnar djupa. Mellan dem är i allmänhet omkring 2 alnars afstånd.
För att gifva den för forntida byggnads-minnen interesserade läsaren ett begrepp om de 3:ne förnämsta, väldigt befästade Stadsportarne, må här några ord nämnas om »Norderport» och dess tornbyggnad.
Norderports-tornet är inåt staden 16 alnar 17 tum i bredd (utåt landet omkring 1 aln mindre bredt, och således snedvinkligt i plan); det består af ett större och ett mindre tunn-hvalf, med spetsbågar, och har en yttre, fordom äfven en inre port. Det större hvalfvet är tvärs på 91⁄4 aln, och 71⁄2 aln långt; det mindre hvalfvet, inåt staden, vidpass 101⁄2 aln bredt och omkring 51⁄2 alnar i sidomurarna. Htmuren åt landet är 3 alnar 14 tum, och den inre portbågen 13⁄4 aln tjock. Den yttre portöppningen är 6 alnar, den inre 61⁄4 aln bred, båda spetsbågiga. På sidorna om och öfver den förra, å sidan utåt landet, är en 7 alnar bred, 20 tum djup och mycket hög rundbågig försänkning, i hvilkens sidor, invid sjelfva portöppningen, är en fallränna, 91⁄2 tum bred, 61⁄2, tum djup, och med 101⁄2 tums ytterkant, i hvilken ränna ett galler till portens ytterligare försvar kunnat nedfällas. — Ofvanpå porthvalfven, dit en rundbågig dörr-öppning från en nedrasad trapp-gång vid östra stadsmuren leder, äro sidomurarna 13 alnar långa, muren utåt landsvägen 93⁄4, muren inåt staden 111⁄6 aln. Det inre af tornet har, såsom synes dels af språng å muren, dels af utstående kragstenar, och dels af hål efter fordna stocklager, varit deladt i 5 våningar. I den första, eller bottenvåningen på porthvalfven, är i sidomuren åt hafvet en Spisel med i muren gående skorsten: jemte spiseln är en rundbågig nisch; utåt landsvägen är en smal skottglugg; andra våningen har större, troligen för eldvapens bruk utvidgade skottgluggar åt söder, öster och norr; den tredje våningen har åt öster en stor glugg, som blifvit genom tillmurning mycket förminskad; den fjerde har fem skottgluggar; den femte, vidpass 2 alnar nedanom tornets öfverkant, har åt öster 2:ne förstörda krenåer.
På Säve's teckning af Norderport synes till höger ruinen af en byggnad, hvars nedra våning haft 2:ne hvalfrum, och som vanligen kallas »Mynthuset»; troligen har dock denna byggnad varit ett försvars-torn för Norderport. Enligt plankartan öfver Wisby i Dalberg's » Suecia Antigua et Hodierna» var Mynthuset en nära nämnde port fristående byggnad. Läget af den byggnad, der under Medeltiden och in på 1560-talet Wisby-mynten präglades[1] torde numera vara svårt att bestämma.
Öster- och Söder-port hafva samma starka och vördnadsbjudande dimensioner, med tunn-hvalf i den första och kors-hvalf i den sednare, och båda med spetsbågiga portöppningar (en yttre och inre, den yttre med fallränna). Båda dessa torn äro upptill afstympade; de hafva haft flera våningar, med flera både mindre och större skottgluggar; de sednare tydligen utslagna i en sednare tid. Ofvanpå Österport är i sydvestra hörnet ett spishvalf med tydliga lemningar af en bakugn och skorsten i muren. Öster om och intill Söderport är stadsmuren, som här är 161⁄3 aln hög, försedd med murad skyttebank och 14 krenåer; längre fram och nära Österport, norr om det utåt halfrunda, tornet, finnes å muren en rad af dylika skjutgluggar, till antalet 17.
- ↑ Här, och i sammanhang med berättelsen om Mynt och Murar må antecknas några ord ur Strelow'ska krönikan: »Wisby' stadsmärke var först ett (enkelt) V., såsom dess mynt bevittna; men sedan staden blef omgifven med murar, förvandlades stadsmärket till ett (dubbelt) W.» — Brakteater, med prägeln af ett W., inom en cirklad omprickning, hittas stundom i Wisby.
