Sida:Gotland och wisby i taflor.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
43

Om de förstnämnda 14 krenåerna invid Söderport må, i korthet den Strelow'ska sagan anföras: Sedan Kung Waldemar d. 3:e år 1361 d. 27 Juli på »Östra Byrummet» besegrat Gotlänningarna, ville han icke intåga genom stadsportarna, ty han fruktade för försåt och bakhåll uti dem, utan han fann det mer eröfrare-mässigt att nedbryta en del af stadsmuren vid Söderport, och genom denna brèche drog han in med hela sin slagordning. Samma mur blef sedan åter uppförd, och han lät sätta (neml. tinnar å muren) till en ihågkommelse af antalet män i hvarje led, och hade så 11 man i hvarje led intågat. — Redan nyss anförda siffra, som icke passar in med tinnarnas eller krenåernas verkliga antal (14), tyckes något minska den Strelow'ska uppgiftens tillförlitlighet; men anmärkningsvärdt är, att straxt öster om Söderport, just der krenåerna finnas, synes i muren skiljolinier uppifrån och ned, liksom utvisande gjord inmurning i dess höga och präktiga muren. Längre fram mot öster, framför den fordna valplatsen, finnas 3:ne synbarligen igenfyllda murstycken, som äro lägre än den öfriga muren: 2:ne af dessa murfall hafva troligen uppkommit i sammanhang med Hängtorns fall; det 3:dje kan möjligen vara en af fiender gjord brèche. Hilfeling i sin »Rese-journal för år 1797» har antecknat, att de skadade och nedbrutna ställena i ringmuren blifvit upplagade för att hindra insmuggling till staden[1]. —

Att fordom hvarje del af dessa vidsträckta och vigtiga befästnings-verk haft särskilt namn, är temligen säkert. Af dessa namn hafva dock till våra dagar endast några få bibehållit sig: de antecknas här:

Tornet »Cæsar», det i ordningen från Söderport mot öster 3:e högtornet, alltifrån foten och ända upp fyrkantigt, å alla sidor slutet, numera upptill afstympadt. Detta torn har blifvit inredt till fängelse och utgör en del af Läns-häktet. Namnet »Cæsar» uttalas här (med det urgamla Guta-målets diftong-böjelse) »Kajsaren», och: »sitta i Kajsaren» betyder detsamma som: vara häktad. —

Tornet » Cames», Ringmurens nordvestra hörntorn, har å plankartan i Dalberg's »S. A. & H.» detta namn, och i en almanachs-anteckning för år 1703 har P. A. Save anträffat den uppgift, att bönder från södra häradet, som icke levererat utskrifna klädespersedlar åt krigsfolket, blifvit nämnda år uti fängsligt förvar inkastade i tornet »Cames». I hvardags-tal kallas tornet eljest än »Silfverhättan», än »Mynt-tornet». — Det är nästan fyrkantigt (dock med ett mot söder utåt afrundadt hörn) och har 8 alnar i hvarje sida; det har varit afdeladt i 3:ne våningar, och har 6 större skjutgluggar (utvidgade för kärrabyssors bruk?). Dörröppningen inåt staden och åt den väg, som af gammalt heter »Silfverhättan», sitter 3 alnar från marken. I vestra muren går en stentrappa, som fört upp till en balkong, eller väktaregång, af hvars underlags-bjelkar lemningar qvarsitta. Utvändigt stå 2:ne sträfpelare invid tornet, och en låg, förstörd sträckmur, omkring 80 steg lång, går derifrån ned till hafvets strand.

»Jungfru-tornet», så kalladt i anledning af en gammal saga om en ung qvinna, som omkring år 1361 i detta torn blifvit lefvande inmurad till straff för förrädisk förbindelse med Gotlands fiende K. Waldemar d. 3:e. Se härom vidare i nästföljande kapitel: »Korsbetningen och Nordöstra muren». — Tornet är det minsta af alla de jordfasta tornen: är fyrkantigt, invändigt i norra och södra murarna 312, utvändigt 512 aln; i vestra muren 2 alnar 16 t., utv. 5 alnar 10 t.; i östra muren inv. 2 alnar 21 t. bredt. Dörr-öppningen inåt den väg, som numera kallas »Student-allén», sitter 312 aln högt. Tornmuren är omkring 112 aln tjock. Norr om detta torn finnes delar qvar af en Väktaregång, bygd af stora framspringande kalkstens-flisar. Stadsmuren är här, utåt 934, och inåt staden 512 aln hög, samt upptill 114 aln tjock.

Tornet »Silfverhättan», så kalladt å plankartan i Dalberg's »S. A. & H.», i sednare tid för der förvarade förråd af krut och kulor benämndt »Krut-tornet», är beläget på ungefär midten af vestra mursträckan, bredvid den spetsbågiga norra »Strandporten», som leder ut till Fiskarehamnen. Namnet »Silfverhätta» betyder »Silfver-mössa», och anses hafva härkommit deraf, att tornet haft ett glänsande plåt-tak, hvilket tak dock sedan ersatts af ett med s. k. munk-tegel, och slutligen af ett med vanliga taktegel. Detta stora, fyrkantiga, åt alla sidor slutna torn, med hörnena rätt i de fyra väderstrecken, mäter i hvarje sida vidpass 17 alnar, har, i 4 våningar, 9 mindre gluggar här och der, och öfverst på hvarje sida, under det i sednare tid tillkomna, spetsiga tegeltaket, 3:ne skottgluggar, 2 alnar höga, 116, aln breda. I nedersta våningen är ett hvalfrum, som i nordost har en (tillmurad) dörr, genom hvilken folket ännu i mannaminne gick in och hemtade vatten ur en derinne befintlig brunn. Till 2:dra våningen är ingången från taket af en på sydvestra sidan stående gammal vidbyggnad. I 4:de våningen är bygdt ett (fängelse-?) rum med särkilta stenmurar, under ett mycket platt stenhvalf, och med (väktare-?) gång kring rummet på alla fyra sidor. Utmuren är öfverst blott 116 aln, inmuren 158, aln tjock, mellangången 214 aln bred, På nordvestra sidan är en (latrin- ?) öppning. Nära östra hörnet å tornets nordöstra yttersida är, likasom midt på sydvestra sidan, en omkring 3 alnar hög, 1 aln bred, tillmurad dörr, sittande omkring 10 alnar från marken. — Om

  1. Utanför hvardera af de trenne Stadsportarna fanns en aflångt fyrkantig förgård eller »Zwinger», hvaraf nu intet spår finnes qvar. Enligt plankartor af år 1646 och 1651 voro dessa förgårdar utbyggda i lika bredd med tornen och omkring 10 (»rhenländische») Roder (à 6 alnar?) långa, samt hade utåt en portöppning. Om deras utseende och beskaffenhet för öfrigt har man ingen underrättelse.