Sida:Grannarna 1927.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
109

jag med henne avtalat, att nästa sångdag skulle bli om fredag.

I morgon är stort gästabud hos ma chère mère. Hela grannskapet samlas på Carlsfors. Även herr Romilly är bjuden, ehuru han ej gjort besök där. Jag är mycket nyfiken att återse denna gåtlika person. Hans toner ha stämt mig väl för honom. Den, som kan framtrolla sådana melodier, måste ha djupa och starka känslor.


Den 18.

Jag blev bedragen i mitt hopp att få närmare betrakta den dystre grannen på Ramm. Han kom likväl till Carlsfors. Nästan hela sällskapet var redan samlat, och hans inträde gjorde ett visst intryck. Mig genomfor en obehaglig känsla, när jag såg den höga, svartklädda gestalten, som med ett nästan hotande uttryck sammandrog ögonbrynen i det han steg in. Ma chère mère, som var i stor toalett och såg verkligen mycket bra ut, gick majestätiskt emot honom och höll ett både artigt och ståtligt tal på franska, som den främmande likväl ej tycktes begripa mer än om hon talat på lapska. Han stod orörlig, med nedslagna ögon, och sen hon slutat, sade han med låg röst ett par ord, som jag ej hörde, bugade sig djupt och avlägsnade sig hastigt. Jag tror, att ma chère mère nu blev föga uppbyggd av den utländska artigheten, som hon förut så mycket prisat, och liksom smittad av de Romilly, rynkade även hon ögonbrynen i det hon återtog sin plats. Ett ögonblick därefter uppstod en besynnerlig rörelse i ena ändan av rummet. Herrarna skockade sig tätt ihop, och när gruppen öppnade sig, sågs de Romilly, dödsblek och nästan sanslös understödd av tvenne personer, försöka att lämna rummet. Björn följde dem ut, och ma chère mère satte allt vad huset ägde till den sjukes tjänst. Om en stund tog hon mig med sig och gick själv in till honom.