Sida:Grannarna 1927.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
117

”Han är då åtminstone en människa ” utropade jag, ”ehuru icke en förnuftig.”

Ack, min goda Maria, vad skall det här bli av? En vild, oförnuftig son, en oböjlig mor med även sin gnista vildhet i själen, och emellan de två sådana minnen! Hur skall det gå? Vad skall det bli av? Björn, som talar så mycket om att hoppas, ser själv alldeles icke ut som hoppet. Gud hjälpe oss alla!