ÅTTONDE BREVET.
Jag hade varit så upptagen, så livad och lycklig under några dagar, att jag glömt pennan! Jag har ägt och äger ännu hos mig — Serena. Mina planer lyckades; jag tyranniserade björn, han tyranniserade patriarkerna och jag fick Serena, med tillåtelse att behålla henne en hel vecka och kanske mera.
Jag har njutit med henne av luft och blommor och sett henne dag för dag bli friskare och vackrare. Vi ha läst, arbetat, sjungit och språkat tillsammans, och allt får med Serena ett nytt och högre behag.
Kusin Stellan är ”aux petits soins” för Serena. Nå, nå, kusin Stellan!
Ett par aftnar ha vi tillbragt på Carlsfors.
Ebba reste i lördags med sin man. Det kostade på mig. Jag har verkligen fäst mig vid henne under senaste tid. Det finnes hos henne så mycket naturligt gott, och med Peters allt klokare behandling av henne, skall det nog mer och mer utveckla sig. Hennes tårar vid vårt avsked visade mig, att jag ej heller var likgiltig för henne. Vi lovade att skriva till varandra.
Den 2 augusti.
Jag får behålla Serena i fjorton dagar till! De goda, gamla Dahls kommo hit i går och de själva övertalade den söta flickan att ge efter för björns befallningar och mina innerliga böner. Serena tycktes ha svårt att lämna
