Sida:Grannarna 1927.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
191

förkunna henne min okunnighet om vad hon menade, men någon kom i detsamma och Hagar stampade häftigt, vred liksom ursinnig sina händer, i det hon mellan tänderna sade: ”Ve! ve henne och — mig!” I detsamma störtade hon bort.

Detta uppträde har stört och oroat mig, Gud give att björn vore väl hemma!