Hoppa till innehållet

Sida:Grannarna 1927.djvu/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

224

drog den sig tillbaka och då jag i ett ögonblicks iver ville förfölja den, för att förvissa mig om min gissning var riktig, hindrades jag av björn, som är rädd om mig, såsom israeliterna voro det om arken, och som alls icke ville, att jag skulle ge mig ut bland filistéerna. Ännu brunno ljusen längs utmed gatan och ännu flammade marschallerna.