du och hatar… hu! Allt omkring mig blir svart, svart… svart…”
Hagar svimmade. Serena inkallade hennes sköterska och skyndade själv, utom sig av smärta, in i sitt rum. Där kastade hon sig på knä och utropade: ”o, min Gud, han ville då bedraga mig!” Allt var mörkt omkring henne; dock icke länge.
2:dra skuggbilden.
”Kärleken är tålig och mild.”
Hagar.
Ni vill då verkligen icke min död?
Serena.
Nej, Hagar. Måtte ni leva och vinna lugn!
Hagar.
Men om jag lever, skall jag förstöra ert lugn. Om jag lever, skall ni aldrig bli lycklig!
Serena (med stilla nedslagenhet).
Jag har redan försakat hoppet därom.
Hagar.
Hans älskarinna hade ni fått bliva. Ni hade då varit som jag, som många andra — men hans maka — aldrig, aldrig. Sara driver Hagar ur huset. Vill ni bliva hans älskarinna?
Serena (lugnt).
Nej, Hagar!
