chère mère, däri hon bjöd mig och björn till sig för aftonen.
Jag fann lagman Hök hos ma chère mère. Han kommer regelmässigt en gång i veckan och spisar middag hos ma chère mère, har då med sig från staden — där han bor — tidningar och rättegångshandlingar — ty ma chère mère har en sträng rättskänsla och flera processer. De tala då mycket om hennes affärer, som han har mer om hjärtat än sina egna. Detta tal börjar vid kaffet — ty under måltiden är ma chère mère helt och hållet en angenäm värdinna för alla sina gäster — och räcker till kl. 6 e. m. Då säger ma chère mère: ”Nu lagman, skola vi spatsera.” De stiga då båda upp och börja spatsera bredvid varandra upp och ned i den stora salen. Denna stund anses såsom vilostund. De spatserande tala härunder ej ett ord, men ma chère mère går med händerna på ryggen och säger oupphörligt, men ljudlöst och genom blotta tungans rörelse: ”Trallall-la, trallala, trallall, trallala, trallala, tral!” Denna promenad, som kallas tralln, räcker omkring en halv timme, varefter ma chère mère säger: ”Nu lagman, skola vi sätta oss!” Och nu sätta de sig och börja åter samtala — men ej mer om affärer, utan om den gamla goda tiden, om då levande utmärkta personer, berätta anekdoter och dricka te. Så ha de spatserat, trallat och samtalat i över tjugu år. Ibland har lagman Hök underliga distraktioner. Han går t. ex. och ställer sig i en dörr eller vid en vägg och står där fördjupad i tankar och går ej ur fläcken på långa stunder; ibland vid bordet, när han skall slå i åt sig vin eller vatten, märker han ej när glaset blir fullt, utan slår ideligen på, och det rinner på duken. Ma chère mère är föga nöjd med detta, som du väl kan tro, men säger aldrig ett ovänligt ord däröver åt lagman Hök, utan skämtar med honom över hans ”poetiska distraktioner”. Emellertid, när hon
4. — Fredrika Bremer, Grannarna.
