Sida:Grannarna 1927.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

50

ser hans långa hand gripa efter en karaffin eller butelj, skyndar hon sig merendels att förekomma honom.

Men jag låter min penna flyga som en yr höna från ett till ett annat. Jag var vid aftonen av ”svågerskapets” ankomst. Ma chère mère hade ställt sig och huset på ståt. Slurkan satt hög och stolt över hennes allvarliga panna, och med generals min och hållning marscherade hon vid lagmans Höks sida genom de stora rummen. De voro sysselsatta med ”tralln”. Alla dörrar voro öppna, betjäning i livréer vimlade i trapporna. Allt såg ganska högtidligt ut.

När tralln var avslutad satte sig ma chère mère i fonden av den stora salongen, i sin stora länstol av röd damast, befallde mig att sitta nära henne, och ordnade därefter i halvcirkel omkring sig björn, lagman Hök och Tuttén.

Jag såg att ma chère mère ville ha en stor scen och önskade imponera på de unga fruarna.

För att komma fram till henne skulle de gå över hela den långa salongen. Jag försäkrar dig, att mitt hjärta slog av deltagande för dem, och hjärtligen prisade jag inom mig björns klokhet att låta mig helt impromptu göra bekantskap med ma chère mère och därigenom förhindra att hon fick sätta min sinnesstyrka på prov genom en högtidlig presentation — som är mig en avsky och en stötesten.

Ma chère mères starka nerver tyckas förhindra att hon kan göra sig begrepp om sådana känslor, och livligt och roligt berättade hon, under det vi sutto på våra poster, sin första presentation på hovet, huru hon länge dessförinnan övat sig i nigningar för fem uppställda stolar, och huru dessa nigningar sen utfördes inför krönta huvuden. Ma chère mère beskrev hela denna scen och huvudpersonerna där med så mycken liv och kraft, att jag glömde var jag nu satt och varför. Men en vagn hördes rulla. Ma chère mère tystnade; jag blev varm och steg upp,