skall bjuda mig före friherrinnan Ebba.” Jag låter detta gärna gå, ty Jane-Marie är både kunnigare och förnämare än Ebba och jag, men Ebba tar vart tillfälle i akt att sätta sig upp emot Jane-Maries antagna myndighet. En tallrik med mjölk, som olyckligtvis stacks fram emellan de båda svägerskorna, blev nu ämne för strid. Jane-Marie ville med förnäm min tillägna sig den, då Ebba med så mycken häftighet ryckte den till sig, att mjölken skvalpade över och flödade ned på Jane-Maries muslinsklänning. Nu var allt förlorat. Jane-Marie upphov ett nödrop, ma chère mère sköt på stolen, gick utan att säga ett ord fram till Ebba, tog henne i armen och förde henne ur matsalen. Jag var skamflat över detta uppträde och önskade mig vara långt borta.
Vi stego alla upp. Jane-Marie gick för att byta om klänning och vi förenades sedan i förmaket, dit ma chère mère om en stund inträdde, hållande i handen Ebba, som var ganska röd om kinderna och med möda sväljde sina snyftningar. Ma chère mère förde henne fram till Jane-Marie och förestavade henne en bön om förlåtelse, som Ebba efterstavade, varefter de båda svägerskorna omfamnade varandra, men utan all hjärtlighet. Ebba sprang sedan in i ett annat rum, kastade sig i en soffa och grät sig där till sömns.
När jag tog avsked av Jane-Marie, drog hon sig undan den kyss, som jag så hjärtligt ville trycka på hennes läppar, och kramade knappt och kallt med fingerspetsarna min hand. Det gjorde mig ont, men i morgon hoppas jag, att allt är gott igen emellan Jane-Marie och mig.
Den 26 om aftonen.
Nej! Allt var icke gott igen emellan Jane-Marie och mig. Ma chère mère tog i går emot mig ännu hjärtligare än vanligt. Men Jane-Marie var knapp, tvungen, ovänlig; hon talade ej till mig, och svarade knappast, när jag talade
