8
möta konungen, som nu ändtligen aflagt den mörka dräkten och var utstyrd på det präktigaste.
Men i samma ögonblick Henrik III syntes i den ena dörren, syntes i dörren midt emot en annan Henrik III, prydd och utstyrd på samma sätt, så att hofmännen, som ilat emot den förstnämnde, plötsligt stannade och stodo där helt villrådiga.
Henrik III märkte detta och frågade:
— Nå, mina herrar, hvad är på färde?
Ett uthållande gapskratt blef svaret.
Af naturen ganska retlig, och i synnerhet vid detta tillfälle föga böjd för tålamod, rynkade konungen redan ögonbrynen, då Saint-Luc skyndade fram till honom och sade:
— Sire, det är Chicot, er hofnarr, som klädt sig alldeles lika med ers majestät och nu låter damerna kyssa honom på handen.
Henrik III började härvid att skratta, ty Chicot åtnjöt en utomordentlig frihet vid den siste Valois' hof.
Men också var Chicot ej någon vanlig narr. Innan han hette Chicot, hade han hetat de Chicot. Han var adelsman, hade blifvit illa behandlad af hertigen af Mayenne och hade tagit sin tillflykt till Henrik III. Med stundom rätt bittra sanningar gäldade han det beskydd konungen skänkte honom.
— Hör på, mäster Chicot, tvenne konungar här äro för mycket! ropade Henrik III.
— I så fall, svarade Chicot, kan du ju låta mig spela konung på mitt sätt. Spela du själf hertigen af Anjou; kanske kan man då säga dig saker, som skola lära dig, icke hvad han tänker, utan hvad han gör.
— Jag märker verkligen, sade konungen, i det han vresigt såg sig omkring, att min broder af Anjou icke är här.
— Ytterligare ett skäl för att intaga hans plats, anmärkte Chicot. Jag är nu Henrik, och du är Frans. Jag skall bestiga tronen, och du kan dansa; jag skall i ditt ställe åtaga mig konungagycklet, och du, stackars monark, kan emellertid få roa dig litet.
Konungens blick föll vid dessa ord på Saint-Luc.
— Du har rätt, Chicot, sade han, jag skall dansa.
— Säkert, tänkte Brissac, har jag misstagit mig, då jag trodde konungen vara ond på oss; han är ju tvärtom vid ett ypperligt lynne.
Och han struttade hit och dit och lyckönskade sig själf
