Då Chicot hörde denna senare fras, smög han behändigt ur sin ficka en tämligen väl försedd börs, den han stoppade under sig. Detta var ingalunda ett öfverflödigt försiktighetsmått; ty Gorenflöt kröp närmare, i det han mumlade:
— Om han vore vaken, skulle han inte neka mig en écu; men jag har aktning för hans hvila … och därför vill jag taga slanten utan att väcka honom.
Broder Gorenflot började nu undersöka den sofvandes fickor.
— Det är förunderligt, sade munken, att ingenting finns i fickorna. Kanske har han något i hatten?
Chicot tömde oförmärkt sin börs i handen och stoppade den sedan tom i sin byxficka.
— Hm! ingenting i hatten heller, sade munken, det förvånar mig. Min vän Chicot, som är en ganska förståndig narr, brukar aldrig gå ut utan pengar. Ha, din gamle skälm! tillade han med ett smålöje, som drog hans mun upp till öronen, jag glömde ju dina byxfickor.
Han smög sin hand ned i Chicots byxficka och uppdrog därur den tomma börsen.
— O ve! mumlade han. Hvem skall betala kalaset?
Munken steg hastigt upp, smög sig med ännu osäkra, men ändock snabba steg ur rummet, gick genom köket utan att säga ett ord åt värden och ilade bort.
Med påsen på ryggen fortsatte den allmoseutdelande brodern sin väg, med ett utseende af låtsad eftertänksamhet, som af de förbigående kunde tagas för andakt, men som dock var någonting helt annat; ty broder Gorenflot funderade oupphörligt på att utfinna någon af dessa ypperliga nödlögner, som hopsmidas af munkar och soldater, då de råkat fördröja sig med dryckjom.
När broder Gorenflot blef klosterportarna varse, föreföllo de honom dystrare än vanligt, och han drog obehagliga slutsatser däraf, att han i porten såg flere munkar stå och samtala, under det de oroligt blickade åt alla fyra väderstrecken. Men knappt hade han vikit om hörnet af gatan Saint-Jacques, förrän en lifligt rörelse bland bröderna, då de fingo se honom, förorsakade honom den grymmaste förskräckelse, han någonsin erfarit.
— Det är om mig de tala, mumlade han; de peka på mig; man har sökt mig i natt; min frånvaro har väckt förargelse. Jag är förlorad!
