288
har således ingen laga kraft. Låt alltså upplösa det; då, nådig herre, skall ni handla som en värdig ädling och en högsinnad furste.
— Aha, sade prinsen misstänksamt, hvilken värme! Du intresserar dig således mycket för denna sak?
— Jag? Inte det ringaste; hvad som intresserar mig, nådig herre, är att man ej skall säga, det Bussy tjänar en trolös furste och en man utan ära.
— Välan! Du skall få se. Men huru upplösa detta äktenskap?
— Ingenting är enklare: genom att låta fadern uppträda.
— Men han är ju i Anjou?
— Visst inte, nådig herre; han är hos sin dotter i Paris. Tala med honom, nådig herre; må han i er finna en beskyddare i stället för en fiende.
— När kan jag få träffa honom?
— Så snart vi komma tillbaka till Paris.
— Godt! Det är afgjordt, jag ger er mitt furstliga ord därpå.
35.
Chicot och konungen.
Tystnad rådde i Louvren, ty klockan var ännu blott elfva på förmiddagen; alla voro angelägna om att ej störa konungen, som hvilade ut efter sin mödosamma pilgrimsfärd.
Tvenne ryttare ankommo på samma gång från olika håll till Louvrens hufvudport.
— Ah! Herr de Chicot! utropade den ene.
— Nej, se grefve de Bussy! utbrast den andre.
— Ni kommer väl för att uppvakta konungen? sporde Bussy.
— Och ni också, förmodar jag?
— Nej. Jag kommer för att träffa hertigen af Anjou. Ni vet, herr Chicot, tillade Bussy småleende, att jag ej har den lyckan att tillhöra hans majestäts favoriter.
— Det är konungens fel och inte ert.
Bussy bugade sig.
