302
Hertigen gjorde en bestämd åtbörd, men grefven hejdade honom med en blick.
— Ni vinner ingenting med att döda mig, nådig herre; det ges hemligheter, som öfverlefva de döda. Var ni en nådig konung och låt mig få bli den underdånigaste af era undersåtar.
Hertigen vred händerna, så att naglarna gingo in i köttet.
— Välan, min ädle herre, gör någonting för den man, som bäst har tjänat er i alla stycken.
Frans reste sig upp.
— Hvad begär ni? sade han?
— Att ers majestät …
— Olycklige, olycklige! Du vill då, att jag skall bönfalla om att du tiger?
— Ack, nådig herre!
— Tala, säg, hvad begär ni? mumlade Frans.
— Ers höghet förlåter mig ju?
— Ja.
— Ers höghet undertecknar mitt giftermålskontrakt med
— Ja.
— Ers höghet undertecknar mitt giftermålskontrakt med fröken de Méridor?
— Ja, sade hertigen med kväfd röst.
— Och ni hedrar min hustru med ett småleende den dag då hon blir presenterad för drottningen?
— Ja, sade Frans; är det allt?
— Allt, nådig herre.
— Välan, ni har mitt löfte.
— Och ni, ers höghet, sade Monsoreau, i det han lutade sig tätt intill hertigens öra, ni skall bibehålla den tron, på hvilken jag hjälpt er att uppstiga. Farväl, sire!
Denna gång sade han ordet sire så sakta, att dess välljud endast syntes smeka prinsens öra.
— Nu, tänkte Monsoreau, återstår mig blott att få veta huru hertigen blifvit underrättad om allt.
37.
— — — — — — — — —
Samma dag Monsoreau haft det märkvärdiga samtalet med hertigen af Anjou, fick han verkligen presentera sin hustru för drottningen.
