— Ja, sire.
— Ert besök, min kusin, gör oss, på min ära, mycken heder, mycken heder.
Henrik III plägade flera gånger upprepa samma ord, då han ville dölja hvad han tänkte.
— Sire, sade hertigen, ers majestät skämtar utan tvifvel: hur är det möjligt, att mitt besök kan hedra den, hvarifrån all heder kommer?
— Jag menar, hertig af Guise, återtog Henrik, att hvarje god katolik brukar vid återkomsten från ett fälttåg först uppvakta Gud, i något af hans tempel; sedan blir det konungens tur. Frukta Gud och ära konungen; ni vet, min kusin, att detta är en till hälften religiös, till hälften polisk regel.
Hertigen af Guise rodnade. Konungen märkte detta; hans blick flyttades instinktmässigt från hertigen af Guise på hertigen af Anjou, och han såg med förvåning, att hans broder var lika blek, som hans kusin var röd. Han vände genast bort sina ögon och tog på sin en vänlig min, en förrädisk mask, under hvilken ingen bättre än Henrik III förstod att dölja sina kungliga klor.
— I alla händelser, hertig, sade han, kan ingenting jämföras med min glädje att se er lyckligt ha undgått krigets alla farliga skiften, ehuru, efter hvad man säger, ni ganska dristigt söker faran. Men faran känner er, min kusin, och den flyr er.
Hertigen bugade sig vid denna komplimang.
— Tillåt mig dock att säga er, min kusin: var ej så ifrig att uppsöka lifsfaror; ty detta är ju förödmjukande för sådana lättingar som vi, hvilka endast sofva, äta och jaga och ej kunna skryta af andra eröfringar än uppfinnandet af nya moder och nya böner.
— Ja, sire, svarade hertigen, i det han fäste sig vid det sista ordet, vi veta, att ni är en upplyst och from furste, och att ingenting kan komma er att förlora ur sikte Guds ära och kyrkans intressen. Det är därför vi nu med så mycket förtroende trädt inför ers majestäts ögon.
— Ser du din kusins förtroende, Henrik? sade Chicot, i det han pekade på ädlingarna hvilka af vördnad hade stannat i rummet utanför; han har lämnat en tredjedel af förtroendet utanför dörren till ditt kabinett, och de två andra tredjedelarna utanför Louvren.
