sent: Henrik hade sett denna åtbörd och anat, hvad den betydde.
— Sire, fortfor hertigen af Guise, som ganska väl hade märkt Chicots hviskning, ehuru han icke märkt hans ord, — katolikerna ha verkligen kallat denna förening den heliga ligan, och dess förnämsta mål är att befästa tronen mot hugenotterna.
— Men, fortfor hertigen, det är ej nog att bilda en förening; man måste också ge den en riktning. I ett rike sådant som Frankrike förena sig ej flera millioner människor utan konungens samtycke.
— Flera millioner människor! utropade Henrik, som ej försökte dölja en känsla af öfverraskning, den man med skäl kunde tyda som ett tecken till förskräckelse.
— Flera millioner människor, upprepade Chicot; hm! Det var en liten nätt kärna af missnöjda, som, i fall den, hvilket är troligt, planteras af skickliga händer, skall bära en vacker frukt.
Denna gång tycktes det vara ute med hertigens tålamod; i det han stampade i golfvet, sade han:
— Det förvånar mig, sire, att ers majestät tillåter, det man så ofta faller mig i talet, då jag har den äran att med ers majestät afhandla så viktiga ämnen.
— Flera millioner människor utropade konungen, som tycktes ha svårt att svälja en sådan mängd på en gång, — hm! Det är mycket smickrande för den katolska religionen; men huru många protestanter finnas då i mitt rike, som skola utrotas af denna väldiga massa?
Hertigen syntes tänka efter.
— Fyra stycken, svarade Chicot.
Detta nya infall kom konungens vänner att gapskratta, medan hertigen af Guise rynkade ögonbrynen och ädlingarne i förmaket högt knotade öfver gascognarens djärfhet. Konungen vände sig långsamt mot dörren, hvarifrån sorlet hördes, och som Henrik, då han det ville, hade en ganska imponerande blick, upphörde mumlet. Därefter sade han till Guise:
— Nå, hertig, hvad önskar ni? … Till saken!
— Jag önskar, sire … ty min konungs popularitet är mig måhända ännu kärare än min egen … jag önskar, att ers majestät öppet visar, det ers majestät är oss lika öfverlägsen i nit för den katolska religionen som i alla andra
