64
genealogien, hvilken af påfven blifvit undertecknad i Avignon, och som bevisade, att Henrik af Guise härstammade från Karl den store.
Henrik bleknade, då han kastade ögonen på pergamentet och bredvid legatens underskrift sågs Sanct Peters insegel.
— Hvad säger du om det där, Henrik? Äro ej de franska liljorna något förringade, eller hur? Jag tycker, att de lotringska fåglarna vilja flyga lika högt som Cæsars örn.
— Hur har du skaffat dig det här släktregistret?
— Ah, det låg under advokaten Nicolas Davids hufvudgärd, då han här om dagen var i Lyon.
— Hvem tog det därstädes?
— En min gode vän, som är munk och heter — Gorenflot.
— Hvad utropade Henrik; den där afskyvärde ränkmakaren, som höll det eldfängda talet i Saint Genovevas kloster, och som i går förolämpade mig på gatan? Då har han stulit det.
— Nej, han har tagit det med våld.
— Från Nicolas David, den slagskämpen? Och sedan han uträttat en så viktig tjänst, har han ändå ej inställt sig hos mig för att få belöning?
— Han har helt ödmjukt gått tillbaka i sitt kloster och begär bara, att man skall glömma, det han någonsin varit därifrån.
— Chicot, på min ära skall ej din vän få första lediga abbotsstift.
— Tackar, på hans vägnar, sade Chicot och tillade för sig själf: Nu har jag min vän Gorenflot emellan Mayenne och Valois, emellan repet och prebendet; hvilketdera blir hans öde: att bli hängd eller att bli abbé?
11.
Eteocles och Polynices.
Den högtidliga dag då ligan stadfästes, slöts lika bullersamt, som den hade börjat.
Konungens vänner gladde sig; ligans predikanter bered-