har kan ni vilja öfverhopa mig med sådana förolämpningar?
— Om det, jag säger er, kan anses som förolämpande, så är det jag, som ljuger, och jag önskade ingenting högre, än att så vore. Tala, tala; jag hör er; säg oss, om ni icke är en trolös, eller, hvad än sämre är, en dum stackare.
— Jag förstår ej, hvad ers majestät menar; ni tyckes ha föresatt er att tala till mig i gåtor.
— Välan, jag vill då förkara mina ord! utropade Henrik med en hotande röst, som ljöd hemsk i Frans’ öron. Ni har stämplat mot mig, såsom ni fordom stämplade mot min broder Karl; med den skillnad blott, att då skedde det med konungens af Navarra biträde, nu har det skett med hertigens af Guise. En rätt vacker plan, som jag beundrar, och som skulle förskaffat er en framstående plats bland herrar troninkräktare! Ni slingrade er fordom som en orm och har i dag velat bitas som ett lejon; efter trolöshet, öppet våld; efter giftet, värjan.
— Giftet! Hvad menar ni med det, sire? utropade Frans blek af raseri och sökande, liksom Eteocles, med hvilken Henrik jämfört honom, ett ställe, där han kunde med sin flammande blick, i brist på svärd och dolk, träffa Polynices. Hvilket gift?
— Det gift, hvarmed du mördade vår bror Karl; det gift, som du ämnade åt Henrik af Navarra, din medhjälpare. Det är nogsamt kändt, det där olycksaliga giftet; vår mor har redan alltför ofta begagnat det. Detta är utan tvifvel skälet, hvarför du ej velat använda det mot mig; det är utan tvifvel därför du velat spela fältherre och kommendera ligan. Men se mig rätt i ansiktet, Frans, fortfor Henrik, i det han med hotande uppsyn gick några steg närmare sin bror, och var öfvertygad om, att en man af din halt aldrig dödar en man sådan som jag.
— Frans vacklade under tyngden af detta förfärliga angrepp; men utan skonsamhet, utan barmhärtighet återtog konungen:
— Värjan! värjan! Jag skulle just vilja se dig ensam i detta rum med mig och med värjan i hand. I svek har jag redan öfverträffat dig. Frans; ty också jag har gått krokvägar för att bestiga Frankrikes tron; men dessa vägar gingo dock öfver en million polackers kroppar. Vill du vara skälm, så var det, men åtminstone på det sättet; vill
