Hoppa till innehållet

Sida:Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu/404

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

70

du härma mig, så gör det, men icke i lägre skala. Se där kungliga intriger, se där ett bedrägeri, värdigt en fältherre; således, jag upprepar det ännu en gång, i list är du öfvervunnen och i öppen, ärlig strid skulle du bli dödad. Tänk således ej mer på att kämpa hvarken på ett eller annat sätt; ty från denna stund handlar jag som konung, som herre, som despot; från denna stund bevakar jag dina stämplingar, förföljer dig på dina smygvägar, och vid minsta sken till förräderi, vid minsta tvetydighet, lägger jag min starka hand uppå dig, usling, och kastar dig flämtande under bödelsyxan. Detta är, hvad jag hade att säga dig rörande våra familjeförhållanden; därför ville jag tala med dig enskildt, Frans; därför vill jag anbefalla mina vänner att i natt lämna dig ensam, på det att du i enslighet måtte kunna öfverväga mina ord.

— Således, stammade hertigen, ser jag mig genom en nyck af ers majestät, genom en misstanke, som liknar en elak dröm, fallen i onåd?

— Ännu mer, Frans: du är hemfallen under min rättvisa.

— Men jag ber er, sire, utsätt åtminstone en viss tid för min fångenskap, så att jag vet, hvad jag har att rätta mig efter.

— Då man uppläer er dom, får ni veta det.

— Min mor! Kan jag inte få se min mor?

— Hvartill skulle det tjäna? Farväl, Frans!

Prinsen nedsjönk i en länstol.

— Mina herrar, sade konungen, i det han åter öppnade dörren, mina herrar, hertigen af Anjou har anhållit om tillåtelse att i natt få begrunda ett svar, som han ska lämna mig i morgon bittida. I skolen således lämna honom allena i hans rum, utom de besök, I emellanåt af försiktighet tron er böra göra. I skolen kanske finna er fånge litet upprörd i följd af det samtal vi haft; men kommen ihåg, att då hertigen af Anjou stämplat mot mig, har han förverkat namnet af min bror; följaktligen finns här endast en fånge; således inga ceremonier. Om fången är ohöflig mot er, så underrätten mig därom, jag har Bastiljen på nära håll och i Bastiljen mäster Testu, den förste man i världen att kväsa upproriska lynnen.

— Sire, sire! mumlade Frans, i det han gjorde ett sista försök, kom ihåg, jag är er …