— Ni var också Karl IX:s bror, vill jag tro, afbröt Henrik.
— Må man åtminstone lämna mig mina tjänare, mina vänner
— Åh, hvad beklagar ni er öfver? Jag beröfvar mig ju mina för att gifva er dem.
Henrik stängde därpå dörren midt för hertigens näsa; denne vacklade tillbaka och neddingnade åter i länstolen.
12.
Hvad som fanns i ett tomt skåp.
Det samtal hertigen af Anjou nyss haft med konungen, kom honom att betraka sin ställning som alldeles förtviflad. Favoriterna hade ej lämnat honom i okunnighet om hvad som passerat i Louvren: de hade sinsemellan talat om Guisernas nederlag och Henriks triumf, och naturligtvis öfverdrifvit bägge delarna; han hade hört folket ropa: lefve konungen och lefve ligan, hvilket i förstone förefallit honom obegripligt. Han kände sig öfvergifven af de förnämsta cheferna, hvilka å sin sida hade fullt göra att tänka på sin egen säkerhet. Öfvergifven af sin familj, som var splittrad genom agg och misshälligheter, suckade han, då han blickade tillbaka på det förflutna, hvarom konungen påmint honom.
Bussy, den tappre Bussy, framstod lifligt för hans minne. Men Frans erfor i detsamma en känsla, som liknade samvetsagg, ty han hade förolämpat Bussy för att behaga Monsoreau; han hade velat göra Monsoreau till viljes, emedan denne kände hans hemlighet, och plötsligt hade nu denna hemlighet, hvarmed Monsoreau ständigt hotat honom, likafullt kommit till konungens vetskap. Monsoreau var således ej mer att frukta.
Hvilken fördel skulle det ej varit för fursten i hans närvarande belägenhet, om han haft det medvetandet, att Bussy, erkänsam och följaktligen trogen, vakat öfver honom. I så fall skulle hans frihet varit sannolik, hans hämnd säker.
Men, som vi redan sagt, Bussy hade, djupt sårad och
