Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
26
§ 39. Bortfall inträder i följande ställningar:
- Om två trycksvaga stavelser stå intill en
tryckstark, är vanligen den, som står närmast den
tryckstarka, helsvag och synkoperas därför med tiden,
därest ej association eller lärt inflytande förhindrar det.
- Av två förstavelser synkoperas alltså den andra, t. e. kapelā´n > kaplān, Katerī´na > Kadrīn Karin, Bāghahū´s > Bāhūs Bohus; likaså i ord, som ofta stå trycksvagt, t. e. mæþan > mæn medan, huru > hur, kunung > kung (sent), Lare(n)s > Lars.
- Av två efterstavelser synkoperas alltså den
första:
- Efter helstark stavelse, t. e. Nærike > Nærke, Nōrighe > Norghe, Swǣrighe > Swærghe Sverge, hwīlikin > hwilkin vilken, væruldin > værldin världen, (i) rīkisins (þiǣnistu) > riksins (i) rikets (tjänst; jfr “riksens ständer“).
- Efter halvstark stavelse, t. e. ærkebiskopẹr > ærkebispẹr arkebiskop, fōdhẹrmars[kal]ke fodermarsk : marskalk.
- I annan ställning inträder stundom synkope mellan två lika konsonanter (“haplologi“), t. e. allalēdhis > allēdhis alldeles, āttatighi > āttighi åtti, āttundedēl > āttundēl åttondel.
II. Konsonanterna.
A. Ljudväxlingar ärvda från förlitterär tid.
1. Indoeuropeisk och urgermansk ljudväxling.
§ 40. På en ieur. växling mellan d, dh eller t utan och med följande s eller t beror växlingen t, þ (dvs. dh) : ss eller s, allteftersom ljudet föregås av kort vokal eller ej, t. e. vita veta, vitẹr klok : visse visste, vissa visshet, vīs vis; hwætia vässa : hwæssa
