Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


50

övriga på -ia såsom viþia vidja, þilia tilja, æsia ässja, av vilka dock ingen g. pl. anträffats.

§ 103. Paradigmet frū(a) fru:

Sg. n. frū(a) g. d. a. frū(o)
Pl. n. a. frūo(r), frū(r) g. frū d. frū(o)m

Så gå utom sammansättningar med -frū(a) eller det synonyma -frø̄(a) — varibland även hūstrū, hūstrø̄ — blott blē(a) duk och trō.

§ 104. Allmänna anmärkningar till §§ 101103:

  1. N. d. a. sg. sammanfalla stundom i y. fsv., antingen genom att n. ersättes av d. a. eller oftare genom att d. a. ersättes av n.
  2. G. sg. kan sedan omkr. 1500 bildas medelst fogande av -s antingen till den gamla g. sg. eller till n. sg.
  3. G. pl. kan sedan omkr. 1500 stundom ändas på -ors. Jfr § 99, 3.


4. Pl. n. -ẹr.
a) Maskulina.

§ 105. Paradigmet maþẹr man:

Sg. n. maþẹr, mandẹr, man (dvs. mann) g. manz d. manne a. man (dvs. -nn).
Pl. n. mæn (dvs. mænn) g. manna d. mannom a. mæn (dvs. -nn).

Så gå också spandẹr, span spann och alternativt det även efter § 81 och § 115 böjda fingẹr (av *fingrr; g. fingẹrs, d. fingre osv.).

§ 106. Paradigmet fōtẹr fot:

Sg. n. fōtẹr g. fōta(r) d. fø̄te, fōt(e) a. fōt
Pl. fø̄tẹr fōta fōtom fø̄tẹr

Så går också vintẹr (av *vintrr; g. vintrar, pl. n. a. vintẹr).

Anm. I y. fsv. heter g. sg. vanligen fōz, d. sg. alltid fōt(e).