efter kardinaltal i y. fsv. vanligen (i ä. fsv. sällan) mark.
§ 111. Paradigmet gās gås:
| Sg. | n. d. a. | gās | g. | gāsa(r) | ||
| Pl. | n. a. | gæs (dvs. -ss) | g. | gāsa | d. | gāsom |
Så gå också lūs (pl. lys), mūs och det (stundom neutrala) älst endast såsom pl. förekommande dyr (dvs. -rr) dörr, g. dura, dora eller (genom inflytande från n. a.) dorra, dør(r)a, d. durum, dorom, men i y. fsv. även såsom sg., regelbundet böjt enligt § 92, alltså pl. dø̄r(r)ar.
§ 112. Paradigmet kō:
| Sg. | n. d. a. | kō | g. | kōa(r), kō(r) | ||
| Pl. | n. a. | kø̄(r) | g. | kō(a) | d. | kō(o)m |
Så gå också klō, sō och ā (pl. ǣr) å, tā tå.
Anm. I y. fsv. kan omljudet i n. a. pl. saknas, alltså t. e. kōr, klōr, tār.
§ 113. Paradigmet mōþir moder:
| Sg. | n. | mōþir | g. d. a. | mōþor | ||
| Pl. | n. a. | mø̄þẹr | g. | mōþra | d. | mø̄þrom |
Så gå också dōttir dotter och systir syster.
Anm. 1. G. sg. kan efter 1350 ändas på -ors (analogi från faþurs, se § 107), senare utbytt mot -irs, -ẹrs.
Anm. 2. N. a. pl. kan i y. fsv. ändas på -rar (i skrifter från Finland även -rir, -ror).
5. Pl. n. -un.
§ 114. Paradigmet ø̄gha öga:
| Sg. | n. g. d. a. | ø̄gha | ||||
| Pl. | n. a. | ø̄ghon | g. | ø̄g(h)na | d. | ø̄ghom |
Så gå också ø̄ra och nysta nystan samt i sg. hiærta hjärta, som däremot i pl. n. g. a. (d. ej anträffad) ändas liksom i sg. på -a.
