Sida:Gustaf II Adolf.djvu/100

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
92
TRÄFFNINGEN VID GORZNO.

ställa sig i ordning. Men Wrangel hade förutsett allt och i förväg utdelat noggranna befallningar. Svenskarna voro dessutom ganska öfvade och hastiga i sina rörelser, så att, innan Potocki visste ordet af, såg han midt framför sig hela svenska hären uppställd och det i bättre ordning än han sjelf. Venstra flygeln fördes af Ehrenreuter, midten af rhengrefven, högra flygeln af Teuffel. Reserven var i antågande under Baudis, Lilliehök och Pauli. Alla svenskarna, så befäl som gemenskap, brunno af ifver, och snart började skjutandet, först med kanoner och sedan med handgevär, dock endast på afstånd. Wrangel, som såg att fienden ämnade inlåta sig i en ordentlig drabbning, ville afvakta reservens ankomst. Men genom Teuffels häftighet började träffningen förr, än fältherren hade ämnat. Straxt vid slagfältet låg nemligen en by, hvars innehafvande Teuffel ansåg vigtigt för stridens utgång. Han sände derföre några musketerare för att intaga densamma; men polackarna, som sågo och förstodo rörelsen, ditskickade på samma gång ett kompani husarer för att hindra den. Dessa mottogos med en skarp salva af musketerarne, men erhöllo understöd, så att Teuffel med sitt fotfolk började komma först i trängsel, sedan i oordning, då polska husarerna flerestädes bröto sig igenom lederna. Streuff och Hans Wrangel, som med sina ryttare stodo närmast, skyndade till hjelp. Nu började på denna flygel ett ganska lifligt fäktande. Polackarnas tyska ryttare flydde inom kort; men husarerna försvarade sig kraftigt, och genom det häftiga handgemänget blefvo snart vänner och fiender utan ordning blandade om hvarandra. Hela den öfriga hären åskådade med stum väntan denna strid. Husarerna voro polackarnas kärntroppar, och Teuffel med gula regementet började redan bland svenskarna vinna samma anseende. Ändteligen såg man ur den orediga svärmen husarerna börja rida ut och taga till flykten; de kunde ej motstå svenska rytteriets och fotfolkets förenade anfall. Denna åsyn injagade skräck hos den öfriga polska hären, och dess rytteri gjorde en svängning åt sidan för att draga sig