Sida:Gustaf II Adolf.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
108
OM AXEL OXENSTIERNA.

Sixten Sixtensson till Tofta, lefde under Knut Erikssons tid. Från hans tvenne afkomlingar i fjerde ledet, Laurens och Nils, härstamma, från den förra Sparrarna, från den sednare Oxenstiernorna. Denna sistnämnda ätt blef både talrik och mägtig, och ingen annan räknar så många riksråder bland sina medlemmar. Den har gifvit fäderneslandet utmärkta skalder, mägtiga prelater och ovanliga statsmän. Namnen Axel, Bengt, Johan Gabriel och Jöns Bengtsson fästa vid Oxenstiernska vapenskölden minnet af hvad Sverge ägt slort, kraftfullt och skönt.

Stolthet och obändig herrsklystnad hade försatt erkebiskop Jöns Bengtsson och dess anhöriga i oupphörlig fejd mot Karl Knutsson och Sturarna, och slägten var i allmänhet under hela Kalmare-unionen en trogen anhängare af Danmark. Straffet följde förbrytelsen mot fäderneslandet; ty oaktadt all sin magt, dukade de under i den orättvisa striden, och den fordom så talrika slägten tycktes nära att dö ut. Under Svante Stures tid fanns blott en enda Oxenstierna qvar, nemligen herr Krister Bengtsson till Mörby. Hans första fru afled utan arfvingar. Med den andra, fru Anna Sehestedt, fick han dock icke mindre än tolf barn, hvilka dock alla dogo straxt efter födelsen. Hvarje hopp tycktes vara förbi om Oxenstiernska slägtens bibehållande.

Tidens vidskepelse alstrade och gaf trovärdighet åt följande sägen om ättens återupplifvande. Man påstod nemligen, att det var den onde anden, som alllid natten efter deras födelse tog bort barnen, innan de hunnit döpas. En kort tid förr än fru Anna skulle nedkomma med sitt trettonde barn, fick hon derföre i en dröm den tillsägelsen, att det skulle blifva en son, hvilken straxt borde döpas till Gabriel; då skulle gossen icke allenast få lefva, utan ock blifva stamfader för en stor och mägtig afkomma. Hon berättade drömmen för herr Krister, och då en gosse straxt derefter föddes, blef han verkeligen kallad Gabriel, ehuru ingen i slägten förut burit detta namn. Natten derpå hördes den onde anden med buller och dån komma susande genom luften. Dörren öppnades och en