väntade af honom räddning och hjelp för det betryckta fäderneslandet.
ANDRA KAPITLET.
GUSTAF ADOLF BLIR KONUNG.
Vid Karl den niondes död var Gustaf Adolf icke fulla sjutton år gammal, och således efter Sverges lag ännu för ung att bestiga thronen. Många tyckte också, att hertig Johan hade dertill närmare rättighet. Dennes förra afsägelse kunde anses dels såsom framtvungen af Karls myndighet, dels såsom ogiltig i anseende till Johans minderårighet; och denne sjelf lät icke otydligt förstå, att han var af samma tanka. Karl den nionde hade också i sitt testamente rådt Gustaf Adolf att gifva vika för hertig Johan, i händelse denne yrkade på sina rättigheter. Man beslöt derföre att öfverlemna saken till ständernas afgörande. Under tiden skulle riket styras af enkedrottning Kristina, hertig Johan samt sex riksråd, deribland Axel Oxenstierna.
Uti December 1611 samlades ständerna i Nyköping. Hertig Johan förklarade öppet, det han ansåg sig hafva närmaste rättigheten till kronan. Men han var af ett stilla och overksamt sinnelag samt älskade lugnet, hvarjemnte hela rikets tillgifvenhet för Gustaf Adolf yttrade sig oförstäldt. Johan förnyade alltså sin afsägelse och erhöll deremot Dalsland och en del af Westergötland till förökning på sitt furstendöme. Slutligen, och i betraktande af Gustaf Adolfs stora och ovanligt tidiga själsförmögenheter, förklarades han myndig. Enkedrottningen, hertig Johan och riksråden nedlade sitt förmynderskap och Gustaf Adolf tillträdde regeringen.
