Sida:Gustaf II Adolf.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
123
OM AXEL OXENSTIERNA.

som med samma trohet och förstånd ärenderna handterade, till både rikets och allas vår enskilda välfärd. Men Gud utdelar sina gåfvor så olika. Derföre och för syndens skull finnas hos menniskorna hvarjehanda fel och brister, hvilka jag hos många bland riksens ämbetsmän så stora förmärker, att jag ofta skulle förtvifla, derest icke Gud af himmelen underbarligen gåfve hjelp, der för menniskoögon ingen synes. Görer fördenskull väl och tröttens icke uti min och rikets tjenst! serdeles nu i denna kornhandeln, ty jag lemnar min välfärd häldre i edra, än i andras händer. Jag hade redan öfvergifvit alla tankar på denna sak; icke derföre, att jag icke kände hvad den båtade, utan emedan jag ingen visste att densamma anförtro, som icke sjelf skulle äta mjölet och spisa mig med agnarna. Men sedan i eder detta verk påtagit, glädes jag, deruti stadigt förhoppandes ett godt stöd, under den börda jag nu bära måste. Gud, som allt i sin vård hafver, hjelpe oss väl öfver denna vintern, så hoppas jag, att genom eder sorgfällighet sommaren skall falla oss lättare. Gud gifve ock framgång, hädanefter som hittills, åt vår rättvisa sak, hans namn till ära, hans kyrka till ro, oss alla till evig salighet!

Vårt tillstånd här ute skulle jag omständeligen för eder framställa, derest icke min hand af dirschauiska slängarna vore styf och till skrifvande fast oduglig. Veten dock, att fienden är för närvarande svag både till häst och fot, dock icke så till ställning, hafvande under sig hela Tyskland till rof. Jag är dock för närvarande sysselsatt att samla folk i mening att honom snart besöka, der Gud gifve sin lycka till!!! — Det är nu på tjugonde året, som jag med mycken möda, men också Gudilof med mycken heder vårt fädernesland förestått. Jag har detsamma alltid älskat och ärat, likaså dess trofasta inbyggare och för deras skull föga aktat beqvämlighet, rikedom, ja sjelfva lifvet; sökande i denna verlden ingenting annat, än att fullgöra de pligter, till hvilka Gud låtit mig födas. Nu är väl denna vår sak rättvis och god, men krigets utgång deremot oviss, likaså menniskans