Sida:Gustaf II Adolf.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
144
GUSTAF ADOLF OCH ADELN.

händelse; och Salvius Fegræus, Nicodemi m. fl. ofrälsemän begagnades ofta i de vigtigaste statsangelägenheter. För öfrigt, var det under denna regering, som ett i inre hänseende mera jemnadt förhållande mellan adeln och de öfriga stånden förbereddes; ehuru det icke hann framträda i yttre verkningar. Förut hade endast den högre adeln och några få af lyckan mera gynnade ofrälsemän ägt nog tillgångar att gifva sina söner en fullkomligt vårdad undervisning. De unga ädlingarne stodo genom denna sin bättre uppfostran ojemnförligt öfver de andra stånden, icke blott i börd, rikedom och umgängesvett, utan äfven uti kunskaper och inre bildning, och voro sålunda sjelfskrifne till de högre och vigtigare sysslorna. Undergifvenheten hos ofrälsestånden lättades genom känslan af deras verkliga underlägsenhet. Annorlunda blef förhållandet hädanefter. Uti de af Gustaf Adolf inrättade gymnasier erhöllo inom hvarje landsort flera hundrade fattiga oadeliga ynglingar en förträfflig uppfostran och vidsträckta kunskaper, så att de ofta upphunno, icke sällan öfverträffade sina jemnåriga bland ridderskapet. Känslan af jemnlikhet uti inre värde alstrade begäret efter jemnlikhet uti yttre företräden; och det föll sig tungt för ofrälsemannen alt stanna qvar på en lägre plats och se en högre och mera både vigtig och lönande lemnas åt den stundom mindre både kunnige och skicklige adelsmannen. Det var först under drottning Kristinas tid som de yttre verkningarna af dessa inre förändringar började att visa sig.

Vi återvända till Gustaf Adolf och hans samtida. På sätt, som redan förut är utveckladt, och i följe af sin personliga öfverlägsenhet, växte konungens magt ojemnförligt högre, än hvad gällande författningar medgåfvo. År 1617 vid kröningen begärde några bland ridderskapet, att en anklagad adelsman icke måtte inmanas i fängsligt förvar, utan njuta fri lejd, till dess han blefve öfverbevist. Gustaf Adolf svarade bestämdt: att sådant skulle tillintetgöra lagens kraft och befrämja öfvermod och orättvisa. Han kunde omöjligt å ena sidan utlofva sådana friheter, och å andra vidmagthålla lag och rätt, hvilket