Sida:Gustaf II Adolf.djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
160
GUSTAF ADOLFS FÖRBÄTTRINGAR I KRIGSKONSTEN.

känsla af ära, som borde lefva inom soldatens bröst; deremot hände icke sällan, att han körde bort både enskilda och hela troppar. För att fästa dem vid fanan, var fänriken icke allenast frikallad från allt deltagande uti bestraffningen, utan var just den, som vid sådana tillfällen ägde fälla förböner för den felande. Sjelf var Gustaf Adolf i sitt umgänge med soldaterna städse mild och nedlåtande, derföre också af dem älskad ända till dyrkan, och detta oaktadt hans å andra sidan den tiden oerhörda stränghet. Ty sörjde han för deras behof som en far, så fordrade han också af dem en barnslig lydnad. De minsta brott mot påbudna krigsartiklar blef allvarligt beifradt, och de förut så sjelfsvåldiga soldaterna måste beqväma sig till lydnad. De gjorde det, ty Gustaf Adolfs krigsartiklar andades en oskrymtad vördnad för gudsfruktan, dygd, rättvisa och sanning; och konungens eget exempel föregick hela hären. Den offentliga gudstjensten hölls uti aktning. Vanligtvis afsjöngs dervid Luthers egen psalm: Vår Gud är oss en väldig borg; och vid de orden: Frågar du hvad namn han bär; Jesus Krist det är; beledsagades svaret af en salva från hela det närvarande artilleriet. Vid hvarje regemente fanns en fältpredikant, som inför troppen morgon och afton förrättade den offentliga bönen, och hade vidsträckt fullmagt att dessemellan beifra alla uti lägret insmygande laster. Spel, dryckenskap, utsväfningar och slagsmål voro strängeligen förbjudna, och för att förekomma sysslolöshetens frestelse, användes soldaten till uppförande af fästningsverk, och befälet till andra göromål. Lösa qvinfolk blefvo antingen bortjagade eller hopvigda med sina soldater. Barnen följde trossen och sattes under en serskild läsemästare, som, hvarje dag regementet låg stilla, öppnade sin skola. Då någon förbrytelse skedde, höll sig konungen icke till soldaterna utan till befälet. Det var, mente han, likasom gamle konung Gustaf, den befallandes fel, om den lydande icke lyder.

Gustaf Adolf skördade flere fördelar af denna stränga krigstukt. Hans soldater voro i allmänhet stilla och lydiga; historien vet icke förtälja några betydliga uti hans